Gomôra! Nu är det måndag och jag försöker arbeta upp modet att åka till Arbetsförmedlingen för att fråga hur man gör för att söka nåt slags starta eget-bidrag. Jag har ju lite svårt att komma till skott med såna saker, men jag tänker att nu är det dags. Så jag ska försöka få en tid med min handläggare där, som förhoppningsvis kan hjälpa mig framåt!
Men, det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Det jag tänkte skriva om var ju att numera finns noter till flera av mina låtar på en hemsida som heter www.kyrkomusik.se! Han som har den sidan hörde av sig för att han tyckte att flera av mina låtar passar att sjunga vid bröllop, dop och begravningar, och det har han ju rätt i. Det är ju en del kärlek, sorg och barn i min musik. Så nu finns sex av mina alster där, kompletta noter som man kan köpa hur enkelt som helst. Det tycker jag att ni ska tipsa folk om, om de inte vet vad de ska välja för musik vid sina olika ceremonier. Och det behöver ju inte vara ceremonier i kyrkor heller, det är bara att han som har hemsidan är kyrkomusiker, så för honom var nog hemsidenamnet ett rätt så givet val. Dessutom är det ju lättförståeligt. Ingen tvekan om vad det är saken gäller, så att säga.
Det var väl det. Nu ska jag ta tag i mitt liv.
Taggar: Barn, Begravning, Begravningsmusik, Bröllop, Bröllopsmusik, Döden, Dop, Dopmusik, istället för Bahamas, Kärlek, Kyrkomusik, Livet, Mamma, Minnen, Musik, Noter, Pappa, Sorg
Kommenterer:
Hej världen! Nu ni ska ni få höra. Jag har precis spelat för personalen på Nilson Sthlm, som har inspirationsdag med mingel, vin, musik och mat. Jag var musiken. Det var en helt ok spelning, jag spelade först en massa väl valda tolkningar av andra artisters låtar, sedan ett set med egen musik. Publiken var som man tänker sig på ett mingelparty där många känner varann men inte setts på länge, ganska ljummen med några få guldkorn som lyssnade och verkligen brydde sig om att jag var där. Men jag körde ändå. Jag tänkte va fan, jag är ju här, så jag kör. Och efter varje låt satt en liten, liten kille i baren och applåderade. Han var son till ägarinnan och en av två som drog igång applåder efter varje låt (den andra var Sara som fixat spelningen). Och så efter mitt andra set kom hon, ägarinnan, och bad om att få köpa en skiva, för att hennes son (som nu hade åkt hem och lagt sig) hade älskat mig. ”Mamma, jag ryser!” hade han sagt efter varje låt. Så hon köpte en skiva och sen tog jag mig ett välförtjänt glas rödvin för en röd liten Nilsondrinkbiljett. Och då. Då säger mamman, ägarinnan, att hon känner folk. Eller, inte hon, men hennes bror, och andra i hennes familj. De känner folk som hon tror kan och kanske vill hjälpa mig sprida min musik. Så nu känns det som att min tanke om att köra, oavsett hur mycket eller lite det verkar som att folk lyssnar, den är fan rätt. Man vet aldrig.
Och så dessutom. Så skrev en kvinna att jag är lik min mamma, på en bild jag la upp på fejjan innan giget. Det kan inte bli bättre just nu.
Inget är säkert, inget är mer än det var nyss, men jag vet att jag gör rätt i att spela min musik och harva mig fram.
Min mamma dog i mars 2011 på Östersunds sjukhus. Hon hade cancer som hade spridit sig och den medförde värk av en sort som är omöjlig att föreställa sig, men som var olidlig att stå bredvid och se på, när man inget kunde göra. Men hon fick hjälp. Av sköterskor och läkare som gjorde sitt yttersta för att lindra och hjälpa, och som till slut lyckades hitta ett sätt så att min mamma under sina sista dagar i livet inte behövde lida mer än man redan gör när man ska lämna sin tillvaro, sina barn och alla andra man älskar alldeles för tidigt. Mamma hade även sköterskor som tittade till henne, och som fanns där för oss som stod med all vår kärlek och såg på när mammas liv försvann. Jag glömmer aldrig kvällssköterskan som kom och berättade att söndagen den 6:e mars nog var mammas sista dag. Hon var lugn och förstående men tydlig och inte för sentimental. Hon fanns där då och då för att se hur vi hade det, och hon gav oss precis lagom utrymme och tid både innan och efter att mamma somnade in. Att säga att hon var rätt person på rätt plats är en underdrift.
Men hon kunde bara vara rätt person på rätt plats för att sjukhuset och landstinget hon jobbade för tillät henne att vara det. Det vet jag. Det fanns tid och utrymme i hennes arbetspass att vara hos oss, att hinna med att se efter hur mamma och vi hade det. Att ens tänka på hur det kunde ha varit och hur det kanske skulle ha varit om mamma dött nu, eller i ett län där besparingarna slagit hårdare än de hade gjort då på Östersunds sjukhus, det gör mig alldeles illamående. Man kan tycka att man inte ska göra politik av så svåra stunder, men det är precis vad det är. För alla andra utom oss, vi som stod och satt och grät och höll varandras händer, så är det politik. Hur mycket tid en sköterska eller läkare har att lägga hos sin patient är politik. Det handlar om den skatt vi betalar, vad den går till och hur den får lov att användas. Och med den fart som vår välfärd demonteras, i den takt som sjukhus privatiseras och blir vinstberoende, så känner jag med er som ska stå vid era mammors sidor i framtiden, om inget görs snart som stoppar det här haveriet.
I september nästa år har vi vanliga en chans att göra något. Fram till dess har vi chansen varje dag att berätta för människor omkring oss vad vi tror på och vilket samhälle vi vill ha. Jag vill ha ett som har tid och råd att ta om mammor som ska dö och döttrar som sörjer.
Jag frågade min storasyster häromdagen om hon tror att det nånsin kommer sluta kännas tomt och ensamt mitt i alltihop, när man upplever nåt som man vill men inte kan berätta för mamma. Det trodde hon inte.
Mamma, jag har träffat världens finaste människa. Du hade älskat honom. Han är rolig, snäll, begåvad, smart och omtänksam. Så himla fin och bra på alla sätt som nån kan vara fin och bra på. Du hade älskat honom och han hade älskat dig. Och det känns tomt och ensamt ibland, att jag inte får ordna med en resa upp till Jämtland för oss två, så att ni ska kunna träffas. Att jag inte får vara lite nervös trots att jag vet att allt kommer gå bra. Att jag inte kommer få den där kramen av dig, det där leendet och bara få dela med dig hur stolt och glad jag är över att han vill vara min. Det känns lite tomt och lite ensamt.
Det gläder mig något alldeles oerhört att Fredrik Reinfeldt verkar ha hållit ett tråkigt och oengagerat tal i Almedalen, där han mest har kritiserat t.ex Stefan Löfvén och inte kommit med så mycket nytt själv, och att Jonas Sjöstedt därefter verkar ha gjort motsatsen, hållit ett där han har varit tydlig med sin hjärtefråga just nu, vilken ju är no vinster in the välfärd. Nu har jag ju inte hört något av talen, och dessutom läst recensionerna av dem i Aftonbladet, som ju är ganska tydliga med var de står, men ändå. Jag tycker att det är härligt att få höra, även om det är vinklade nyheter. Jag hör gärna fler gånger att Moderaterna är trötta och att de inte har några nya idéer eftersom alla pigga moderater med nya idéer hittills har lett till ett samhälle som är sämre för många, mer kapitalistiskt och mer segregerat, vilket i förlängningen öppnat upp för mer rasism och att det är mer accepterat att ha allmänt dålig människosyn. Moderaterna kan gärna få vara trötta för min del. Då kanske det åtminstone inte går mer åt helvete än det redan gjort innan vi förhoppningsvis får en ny regering nästa år. Hoppas hoppas.
Annars då? Jo tack, jag jobbar på på mitt roliga jobb, saknar min kille när jag inte är med honom, längtar efter den dagen då jag får spela mera musik som är min egen, och ser ljust på framtiden. Och dessutom kom det ett åsk- och regnväder nu på kvällningen efter att vi haft världens kvavaste dag, så nu är sinnet lättare. Och nu ska jag läsa lite bok. Tack för mig och godnatt.
Det här hörrni, det var en bra helg. Midsommar med fest och lekar och kärlek och vänner, och sen som grädden på moset två lediga dagar, något som inte hänt sen i början på maj. Och att dessa två dagar spenderades med han som jag är kär i dessutom! Sjukt bra.
Jag kan meddela att röstningen i P4 Toppen är avslutad, men eftersom de har sommaruppehåll nu så får vi inget besked förrän i slutet av augusti om hur det har gått! Lite trist men vi väntar ju förhoppningsvis på nåt gott iaf!
Innan jag somnar vill jag bara säga att det är fint, så fint, att få ett litet ögonblick med en människa som också förlorat någon nära, som lyssnat på Nangijala, och vill säga att den texten stämmer även för hennes sorg. Jag vet att jag har skrivit om liknande händelser tidigare, men det är lika stort för mig varje gång. Och att vi ser i varandras ögon hur ont det gör, hur mycket man egentligen skulle kunna, och vilja, säga om det, men inte riktigt kan för att det gör så himla ont, men att man ser att den andra vet. Att vi delar en känsla, även om våra förluster inte är exakt likadana. Det är vackert och smärtsamt och på nåt sätt värmande, att få vara nära någon annan som har ett liknande hål i sitt liv.
Tänk vad snabbt livet förändras. Här ligger jag i min säng och är alldeles stissig för att min kille kommer till mig imorgon. För sex månader sen visste jag inte ens att han fanns. Lyllos mig som vet det nu.
Man kanske borde fokusera på en sak i taget, och i så fall skulle det ju just nu vara att ”Din” ska spelas i radio imorgon förmiddag. Men så fick jag ett mail ifrån en kvinna som mist sin sambo och sina barns pappa för några år sedan, och som ville berätta att mina ord i ”Nangijala” hjälpt henne och beskrivit exakt det hon känt och fortfarande känner. Och det är ju större än radiotid på nåt sätt. Eller i alla fall varmare. Tack fina människa för att du berättade det här för mig.
Man blir mer än lovligt uppspelt över att ens låt ska spelas i radio, det vill jag säga. I alla fall om man är jag. Och det är ju jag. Ni är många som undrar hur man kan rösta, och det gläder mig nåt alldeles oerhört, men än så länge har jag inget telefonnummer man ringer, utan allt jag vet är att jag kommer ha ett nummer man kan ringa från och med när programmet börjar, på fredag kl 11.03, och sex dagar framåt. Och att man även kan internetrösta. Då går man in på P4 Toppen på Sveriges Radio, och följer instruktionerna där! Det ska tydligen vara lätt som en plätt.
I mitt övriga liv är det full rulle, sista veckan med repetitioner på ALV nu, på söndag och måndag har vi premiär, och eftersom det är en nybyggd miljö är det även en VIP-kväll, och den är på lördag. Så då kör vi! Ska bli så kul att komma igång och spela inför publik, träffa alla barn och jobba med alla härliga människor. Jag har sån tur som får göra det här!
Dessutom har jag tur som har så många fina människor i mitt liv. Tänka sig. Att man får ha det så bra.
Taggar: Din, istället för Bahamas, Musik, P4, P4 Toppen, Sveriges Radio
Kommenterer:
Hallå hallå hallå! Vet ni vad??? Jo, här ska ni få höra:
En av mina låtar kommer vara utmanare i P4 Toppen den 14 juni!!!! Hurra! Då får ni allesammans ratta in P4 Jämtland kl 11.03-12.00, lyssna och sen hemskt gärna rösta in mig på listan! Mer info om programmet och hur man röstar finns här, jag kommer uppdatera så fort det finns info om just det program min låt medverkar i, men där finns i alla fall info om hur man gör för att rösta. Och så fort min låt har ett telefonnummer så kommer jag såklart meddela omvärlden på alla sätt jag kan. Åh vad roligt det här känns hörrni!
Taggar: Din, istället för Bahamas, Musik, P4 Toppen, SR, Sveriges Radio
Kommenterer: