Susan Grey i Bletchley circle, som finns att se på SVT Play, jag kommer sakna dig! Jädrar anacka vilken bra och spännande serie, och vilken ljuvlig skådespelerska! Tack för detta, kära England, ni värdland för denna produktion. Jag skulle gärna tacka någon människa mer specifikt, men jag vet inte vad nån heter eller så, så England får äran.
Aftonen har spenderats hos Roséns, som målade om sin sons rums väggar. Och det fina i kråksången är att de inte bjöd dit mig för att hjälpa till, utan för att titta på. De känner mig, kan man säga. De minns i princip lika tydligt som jag när det här hände. Så jag tittade på och njöt av ett glas vin. Sen kollade vi på engelskt drama och bet i soffkuddarna av spänningen.
Hallå hallå! Vad härligt det är att min hemsida finns och är så fin. Och att jag får blogga här också, på en sida som känns så mycket som jag! Hurra hurra!
Jag skulle även vilja rikta en väldig massa tacksamhet till min storasyster som hjälper mig med saker som jag inte kan nånting om, och gör så att tex min twitterprofil är superfin och numera på samma tema som min hemsida. Och hjälper mig designa skivomslag och annat viktigt. Skulle jag gjort det själv skulle det typ blivit en streckgubbe.. 🙂
Vi firar samt tackar syrran med en blomma!
Kära vänner, jag åker tåg. Detta skulle jag ha gjort mellan 18.22 och 21.55. Så blev det inte, utan först kl 20.13 lämnade vi Stockholms central, som för övrigt såg ut såhär:
och i skrivande stund är det oklart när resan tar slut, eftersom vi ska åka en omväg dessutom. Jag är inte förvånad, det är jag inte. Men lite ledsen. Hade varit fint att komma fram i tid liksom.
Nu åker jag iväg och firar jul! Gud vad härligt det ska bli att vara ledig, träffa barn och få leva i lite riktigt vinterlandskap några dagar.
Hallå!! Nu är min hemsida klar!!! Hurra hurra hurra hurra för det och för Jonas Carboo, som har gjort den! Han driver ju även fantastiska Karl Apparel tillsammans med Sanna Svedestedt, och det mina vänner, är ett företag som inte går av för hackor. Så det tycker jag att ni ska kolla in här och nu, utan pardon.
Tjo!
Hallå ja! Dagens tankar:
1. Jag beundrar Soran Ismail, som höjer blicken över vad Sverigedemokrater gjort och inte gjort, och istället just nu använder sitt kändisskap till att påtala att det stora problemet inte är SD som parti eller deras företrädare, utan att en massa människor tycker som de.
2. Jag vill inte att barn ska dö. Inte i cancer på Östra Sjukhuset i Göteborg och inte i bussolyckor i Egypten.
3. Min systerdotter har tappat sin första tand! Och hon är frisk och kry och underbar, något jag uppskattar mer än nånsin nu när en väns väns son är döende.
4. Jag tänker mer och mer på att försöka konsumera mindre och leva snålare, för att jag helt enkelt inte vill lägga nästan all min tid på att jobba för att få in pengar som sen bara ska gå runt i systemet. Enda undantaget skulle väl vara om jag får jobba enbart med min musik, men det gör jag ju å andra sidan inte för pengar så det är inte betungande eller stressande på samma sätt. Jag känner liksom att så som jag jobbar nu, i perioder på olika ställen, så skulle jag vilja kunna leva på de pengarna ganska länge efteråt och kanske max jobba halvtid nånstans för att få in till hyra och sånt. Eller spela och sjunga då alltså.
Ja, det var insidan av min hjärna just nu det. Hej så länge.
Det är lite konstigt med fars dag när ens pappa är död. Och när man inte riktigt vet hur det känns. Jag kollar fejjan och twittan nu på morgonkvisten och det jag ser är antingen ”Grattis pappa!”, ”Saknar dig pappa” eller ”Så tacksam för min fina pappa”.
Men jag tänker att det måste ju finnas fler som jag. Vare sig papporna lever eller är döda måste det ju finnas fler som inte vill eller kan fira, som inte vet hur de ska uttrycka de känslor de har inför sin pappa och som kanske liksom jag lite oresonligt tycker att fars dag är en rätt meningslös dag som bara går ut på konsumtion.
Att jag tycker att jag själv är oresonlig beror på att jag inte alls har samma inställning till mors dag, för den relationen var inte svår, utan henne kan jag sakna och hylla i mitt minne en söndag i maj och årets alla dagar.
Så egentligen är det ju inte själva fars dag jag vänder mig emot. Det är ju att min pappa och jag hade en konstig relation som inte gick eller går att hylla hur mycket man än vänder och vrider på det.
Och så tänker jag att det här är ju inget jag skriver på facebook eller twitter mitt i allas fina ord om sina fäder, så jag får helt enkelt anta att det finns fler som känner som jag, men som inte heller kanske direkt skyltar med det. Men så gillar jag inte tanken på att relationer som kanske är helt värdelösa ska behöva firas för att samhället och Sveriges butiksägare har bestämt det, så då skriver jag det här i alla fall.
Det är jobbigt att ha en dålig pappa. Jobbigt när han lever och jobbigt när han dör. Jobbigt alla årets dagar och väldigt konstigt just på fars dag. Och ingen som känner så är ensam, hur mycket det än känns så. Här sitter jag, 30 år gammal, med en avliden pappa, och vet inte hur jag ska känna eller vad jag ska säga.
Jag är barnvakt! Åt en av världens finaste ungar, unge herr Rosén. Vi har haft en fin kväll och han har varit så mycket mönsterbarn man kan vara när man är 7 månader och endast kan kommunicera med gråt eller skratt typ. Så han var lite ledsen när han var trött. Och han gråter i sömnen när han tappar nappen eller är törstig. I övrigt, finfina tider! Tex gick en stor del av hans vakna tid ikväll åt till att beundra sig själv i spegeln, sen titta på mig och skratta, och så långsamt föra ansiktet mot sin spegelbild tills näsan nuddade spegeln.
Det bästa med kvällen är dock att hans ömma föräldrar hade gjort separata bruksanvisningar för gröten och vällingen och mätt upp vatten i förväg, och att modern under de sex timmar hon varit skild från sin son har smsat fyra gånger och ringt en. Fadern har ringt två gånger.
Behöver jag tillägga att denna son är deras förstfödde?
Tobbe och Amanda, jag älskar er. Och eran unge.
Ja hej! Nu är jag hemma och har ju så varit i snart en vecka, men eftersom jag fick chockstart med vikariat på heltid på mitt gamla rytmikjobb, så har jag inte riktigt hunnit med att varken fatta att jag är hemma eller meddela mig i detta medie. Men så är det i alla fall! Och nu sitter jag hos Roséns och har ätit middag och får kolla på Så mycket bättre, så livet är gott.
