Hallå där världen runtomkring.
Jag tänker på att det är så svårt för mig att skriva något just nu. Om världen, världsläget, alla som lider och har det svårt. Jag delar länkar och inlägg hejvilt på min instagram men lyckas liksom inte formulera mig med egna ord, för det är så stort, så svårt. Hur kan världen vara så… OND?? Att se på när palestinier i Gaza lider, lemlästas, blir hemlösa, rättslösa och dör en efter en efter en, och ändå påstå att det den israeliska militären och ledningen gör är rättfärdigt, jag kan bara inte förstå det. Och orden sviker mig, för det är så fruktansvärt ofattbart. Det är bara inte mänskligt beteende? Och om det är mänskligt beteende, vilka är vi då som mänsklighet? De som gör detta, och vi som ser på? Vi små människor som protesterar och höjer våra röster, vi är så små och tydligen inte alls att lyssna på eftersom demonstration efter demonstration världen över kommer och går utan att något verkar hända. Och de som faktiskt har makt, de agerar inte?? Jo, några agerar. Sydafrika agerar, enskilda politiker här och där agerar och ja, EU fattade (väl?) beslut häromdagen om att de tycker att det måste till ett eld upphör, men att så många av världens allra mäktigaste faktiskt INTE agerar, det är liksom ofattbart. Tänk på alla politiska kontakter, alla relationer som faktiskt finns och som skulle kunna sätta press på israel att sluta med det folkmord de utför. Att ha den makten och INTE använda den? Hur är man ens en människa då? Vad är det som har hänt under resan från att vara en helt vanlig person som drömmer om att förändra världen genom politik, till att stå där, längst upp i näringskedjan en dag, och då inte längre drömma om att faktiskt förändra världen till det bättre, utan då vara helt insnurrad i att bevara relationer, få sälja och köpa vapen och tjänster, ha kvar allianser till vilket pris som helst, och ja, vad mer kan det vara? Det är ofattbart. Och orden sviker mig. Jag kan liksom inte vara slagkraftig, snärtig, skriva nåt som uppmanar till kamp eller fredligt motstånd. Eller jo, det vill jag ju. Fredligt motstånd är en nödvändighet, såklart. Men jag kan liksom inte hitta min vanliga brandtals-ådra som alltid vill ropa ut över hustaken vad jag tycker om en sak, för just nu känner jag mig så obegripligt liten i detta, och så förvirrad kring hur mänskligheten kan bete sig på det vis vi gör. Jag får domedagskänslor och blir liten och rädd. Vill krypa ihop och krama mina barn, vika ner huvudet och skapa musik- och rytmiklektioner för mina barngrupper och fokusera på det lilla, lilla, lilla jag befinner mig i där jag vet att jag gör gott för de jag möter. Resten av världen är för stor och otäck nu. Och samtidigt vet jag ju att om vi ger upp och slutar protestera och höja våra röster så är det ju verkligen förlorat. Så det går ju inte. Vi får ta tre djupa andetag och sen fortsätta. Med vad det än är vi kan göra för att säga vad vi tycker. Allt räknas, alla får vara med. Fred, rättvisa och jämlikhet för alla är grunden till allt. Vi får gråta och sen höja våra nävar i luften, och våra röster.
FRED! FRED! FRED!
Igår förmiddag kände jag mig ensam, liten och uppgiven. Nyheterna om Palestina och Israel och om hur människor lider bara överväldigade mig och jag kände inte att det fanns någonting jag kunde göra. Så jag bloggade lite, lite om det, delade det, och fick hjärtan, ord om att andra kände igen sig, och en uppmuntran om att vi som vill ha fred på jorden aldrig får sluta kämpa. Och så vips, så var jag inte ensam. Eller alls lika uppgiven. Och det är så himla enkelt, men ibland väldigt svårt att komma ihåg, att vi bara måste sträcka ut handen till andra människor. I alla situationer vi befinner oss i, kan vi sträcka ut en hand till någon annan, och skapa lite kontakt. Jag vet att vi inte är närmare lösningen på en enda världskonflikt genom att jag känner mig mindre ensam, men om jag zoomar ut lite från min egen känsla, så jo, lite lite lite lite närmare är vi ändå. För om vi som vill ha FRED PÅ JORDEN vägrar låta oss slås ned och tystas av de som vill ha krig på jorden, så kommer vi kunna stå tillsammans till slut, och vara med och bidra till freden. Och jag vet att det är svårt, så otroligt svårt, och kanske kommer jag under min livstid aldrig få uppleva att det är fred på alla platser på jorden samtidigt, men jag kan inte sluta hoppas, tro och kämpa för att det ska bli så. För det finns liksom ingen annan väg? Att skapa fred är ju det enda alternativet.
Ett peacetecken känns liksom fånigt. Men kanske är det inte så fånigt ändå, att bara visa med handen att man önskar sig fred.
Hörrni. Vad ska vi göra åt hur världen ser ut? Det känns som att de israeliska militära styrkorna kommer utplåna Palestina och palestinierna helt från jordens yta, mitt framför våra ögon. Och vi är en massa civila, helt vanliga människor över hela jorden som vill kämpa för att det inte ska få fortsätta, som vill att media ska rapportera om hur det faktiskt går till, hur ojämn den här konflikten är, och som vill fördöma och få stopp på detta. Men de stora, de mäktiga, politikerna och beslutsfattarna i de mäktiga länderna, de har inget som helst intresse av det?? Och jag har liksom inte ens kunnat gå på demonstrationer, för livet går inte ihop med mina barn, mycket jobb för både mig och Patrik, och allt som liksom händer i livet varje dag. Så det enda, det lilla, det minimala jag gör, är att dela saker på min instagram. Och vad gör det? Vilken skillnad gör jag då? Så nära noll man kan komma. Jag blir så uppgiven. Hur kan detta få fortgå???
Och så tänker jag nästa tanke, att kriget i Israel och Palestina nu, är ETT krig. Kriget i Ukraina fortgår också, det är total kris i Sudan, och på fler ställen. Och allt bara pågår, och omvärlden låter det hända.
Jag är ju vanligtvis mer positiv och fylld av hopp och kämpaglöd än såhär, men alltså just idag känns det som att pengar och maktgalna, territoriella män håller på att helt ta sönder den här världen. Och som att vi som så gärna vill ha en annan sorts värld och därför vägrar spela med i deras spel på deras sätt, bara kan stå vid sidan och se på när de bryter ner jordklotet.
Hoppas det vänder snart. Tänk. Så blev FRED OCH FRIHET FÖR ALLA målet med livet här på jorden? Det vore väl nåt.
Kära ni! Kom till Pustervik i Göteborg på fredag den 30 mars! Musiker Mot Rasism firar 5 år som organisation, och jag har fått den stora äran att spela!! Det kommer bli massa grym musik, bl.a Bo Sundström, Jenny Almsenius, Kristina Issa och många fler! Och så jag!! Så kom dit, betala 120 spänn, få massa bra musik och stötta Refugees Welcome, alla intäkter går till dem. Tjo!
Kära, kära ni. Den här hemsidan har fått stå tillbaka till förmån för en intensiv crowdfundingkampanj i november och december, och då lika intensiv närvaro på alla mina olika sociala medier. Jag hade helt enkelt inte tid och plats i livet att även uppdatera hemsidan. Och sen tog jag ledigt för att andas lite, sen kom januari och förberedelser inför releasen av JAG VET VEM DU ÄR. (Länk till låten på Spotify) För kampanjen lyckades ju! Vi nådde målet och jag kunde släppa min låt, sprida mina pins, smycken och posters. Helt magiskt. Det är valår i år, och 2018 är året då vi som vill och vågar protesterar och höjer våra röster mot rasismen och orättvisorna i vårt samhälle. Vi är många som gör det, på många olika sätt och platser, och mitt sätt är JAG VET VEM DU ÄR, och nästan 200 personer och/eller organisationer har valt att säga det med mig. Tillsammans står vi upp för det vi tror på.
Och nu, är det dags att säga TACK. Ni var så många som hjälpte mig framåt, som blev en del av projektet och kampanjen, och som på så många olika sätt gjorde detta möjligt. Tillsammans säger vi JAG VET VEM DU ÄR till rasisterna nu, och det är tack vare er. Ni är ovärderliga, modiga och underbara.
Många av er har gjort så mycket för kampanjen, och jag skulle vilja skriva ett personligt brev till er alla för att tacka, men det får bli en lista här med alla namn (hoppas jag!!) och en försäkran om att jag uppskattar var och en av er så oerhört mycket. Ni gjorde detta möjligt!
TACK!
Annika Ax
Anna Brygård
Adam Högblom
Agnes Persson
Alex Blomster
Alexandra Lindholm
Amanda Hentunen Rodriguez
Amanda Rosén
Anders Gabrielsson
Andreas Skön
Ann-Louise Öbom
Anna Larsson
Anna Merkander
Anna Sjöberg
Anna Svensson
Anna-Klara Dahlén
Anneli Selvefors
Annichen Pettersson
Annie Bergman
Axel Tegnered
Aurora Byrbäck
Bengt Edstam
Björn Wallgren, Lycklig Produktion
Camilla Andersson
Carl-Johan Svensson
Catrine Lovén
Charlotta Åhall
Christer Larsson
Christian Rusch
Christine Lindén
Clara Nordin
Daniel Nilsson
David Magnusson
Elias Liebendörfer
Elin Bergmark Lundin
Elin Bornell
Elin Gbg
Elin Ljungberg
Elin Samuelsson
Elin Hellström-Lehane
Elin Svensson
Elisabeth Augustsson
Elisabeth Kronström
Elisabeth Sjökvist
Ellen Hjalmarson
Ellinor Nilsson
Ellinor Svensson
Elsa Fahlén
Emanuel Blume
Emelie Lidgard
Emma Knyckare
Emma Lindblad
Emma Stene
Eric Rusch
Erik Thosteman
Erika Göthberg
Eva Karnell
Eva Nykvist
Fredrik Dahl
Gabrielle Jacobsson
Grästorps kommun
Gustav Larson
Christoffer Alm
Alexandra Sjöstedt, Kulturskolan Norra Hisingen
Hanna Björck
Hanna Brehmer
Hanna
Hasse Flykt
Hasse Leander
Hedvig Lundmark
Helén Rådahl
Helena Lindblad
Henric Joneskär
Henric Karlsson
Ida Breimo
Ida Klingvall
Ida Löfholm
Ingegerd och Per Klingvall
Isabel Evers
Jakob Nylin Nilsson
Jakob Ollinen
Jeanette Söderberg
Jennie Granlund
Jenny Bremberg
Jens Filipsson
Jens Lindvall
Jens Söderhäll
Jesper Ax
Jesper Gester
Jesper Peterson
Jessica Nyström
Jessie Lewis Skoglund
Joachim Ögren
Johan Andersson
Johan Briggert
Johan Ringström
Johan Soh Olofsson
Johannes Sundlo
Johannebergs församling
John Pekkari
Jonas Carboo
Jonas Ek
Jonas Lindblom
Jonathan Royon
Josefin Neldén
JustNu Tryckeri
Jörgen Nilsson
Karolina Swedberg
Katrin Kernell
Kitty och Simon Lingmerth, Lingmerth Creatives
Lars Högblom
Lars M Johansson
Lars-Magnus Jonson
Lina Eriksson
Lina Wingqvist
Linda
Linda Ressel
Lindie Boström
Line Östblom
Linnéa Burén
Lisa Monfelt
Lisa Schröder
Loella Hermansson
Love Ronja
Ludvig Eriksson
Ludwig Gustavsson
Lundby församling
Madeleine Johansson
Magnus Falk
Magnus Faxå
Magnus Hjelm
Magnus Lindberg, VRTKL Audio AB
Malena Furehill
Malin Lingnert
Malin Sjöström
Marcus Aronsson
Marcus Sturewall
Marcus Winberg
Maria Johansson
Maria Lyttkens
Maria Samuelsson
Marie Alsér
Marie Ehrnlund
Marie Fredholm
Marie-Louise Marek
Marika Österlund
Martina Wessman
Mathilde Simonsen Hebrand
Matilda Bördin
Matilda My
Matilda Skön, Feministiskt Initiativ, Göteborg
Matilda Åhall
Mats Genfors
MedTryck
Mia Wallin
Micke och Julia Uhdén
Niclas Bengtsson
Nicole Marinkova
Niklas Jönsson
Niklas Lindgren
Niklas Oveborn
Nils Lindenmo
Nils Svednell
Olle Bergel
Olle Bohman
Oscar Hellqvist
Patrick Larsson
Patrik Nordqvist
Peter Knutsson, Rock mot cancer
Petra Genfors
Pia Eriksson
Rikard Björk
Robert Elfwing
Robert Lorentzson
Roland Carlsson
Sabina Sakari
Samuel Muntlin
Sanna Svedestedt Carboo
Sanna TH
Sanne Skjervik
Sara Svensson Ringbo
Sarah Holmdahl
Sarah Nilsson
Selen Özan, ODA Studios
Setiyane
Shirin Golchin
Simon Palerbro
Simon Parsmo
Simon Selvin
Sofia Jönsson
Sofia Magnusson
Sofia Nilsson Björkström
Sofie Björk
Sofie Blombäck
Sofie Helge
Sundsvalls kommun
Tanya Jernberg
Teater UNO
Terese Berger
Theres Hansson
Therese Larsson
Tina Wilhelmsson
Tobias Adriansson
Tobias Rosén
Torbjörn A O Johansson
Tuomas Ojala
Ulrica Martinsdotter
Ulrica Åkerström
Veronica Wåhlberg
Viktor Björkberg
Yvonne Strömer
2Lång
Hörrni, det närmar sig kampanjsläpp för JAG VET VEM DU ÄR, och jag är peppad, nervös, taggad, spänd och lite, lite stressad heeeeela tiden. Det är så mycket att göra, och så många saker att ta hänsyn till att jag snart bara kan hoppas på att jag tänkt allt och lyckas jonglera alla bollarna på en och samma gång. Och. Jag hoppas ju så otroligt innerligt att fler ska tycka som jag om det här, vilja vara med och hoppa på det här tåget som jag nu drar igång. Mer info kommer nästa vecka, så länge kommer lite bilder från en del av fotograferingen förra veckan, då tog vi omslagsbilder och filmade kampanjfilmen. Snart smäller det hörrni. Ojojoj.
Hallåja! Kära nån vad mycket jag har att göra, och kära nån vad lite tid jag har. Eller alltså, jag har ju TID i mitt liv, men jag vill ju, och behöver också, lägga den tiden på en del annat. Tex jobbar jag ju tre dagar i veckan som musikpedagog, vilket ju alltså tar de tre dagarna i anspråk. Sen har jag ju en familj och vi försöker ju ses och hänga och ha det gött då och då också. Så tiden för mitt projekt, att få ut Jag vet vem du är, och att göra hela själva kampanjen, den har varit lite knapp den senaste veckan. Måndag-tisdag fick jag jättemycket gjort, resten har jag fått hitta småsnuttar av tid till att göra. Men, det kommer bli bra, jag ska bara ha lite gammal hederlig tilltro till att allt kommer lösa sig, så gör det det. (Tilltro + hårt arbete är oftast receptet på framgång, så att säga)
Alltså, jag blir så innerligt tacksam över människor som tycker om det jag gör, håller med mig i det jag tycker, och som dessutom tar sig tiden att berätta det för mig OCH vill hjälpa mig på de sätt de kan för att jag ska nå ut längre med min musik. Det är liksom jackpot på alla punkter. Tänk att ni finns, ni som gör detta, gillar mig och min musik och som också vill se en öppnare, friare värld. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. TACK!
Sedan jag skrev och spelade Jag vet vem du är för publik för första gången, så har det allteftersom tiden gått blivit mer och mer tydligt för mig att den låten verkligen är en del av mitt livsverk. Eller, mer min livsgärning. Jag vill så oerhört gärna göra skillnad i världen, för människor, på ett eller annat sätt, och Jag vet vem du är var ju bara mitt sätt att säga ifrån, från början, men ju mer människor delat den och skrivit till mig att den är deras kampsång, att de ryser när de hör den, att mina ord ger dem mod, desto mer har jag känt att här, här är min stig just nu. Så nu är jag på min stig. Jag jobbar för fullt för att Jag vet vem du är ska ges ut och bli en del av allas vår kamp för att rasismen och främlingsfientligheten ska få minskat utrymme i vårt samhälle generellt, men kanske extra mycket i vår riksdag efter valet nästa år. Jag vet att det kanske inte är ”mycket” att skriva en låt och ge ut, men för mig är det liksom allt. Det är mitt sätt att göra mig hörd, mitt sätt att påverka och framför allt, att ge andra styrkan att gå ut och stå för sina åsikter och förändra världen på sin lilla plätt på jorden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Jag vet vem du är kommer ges ut via crowdfunding, och arbetet just nu är att välja crowdfundingbolag, göra olika ”belöningar” som människor kan få för att de hjälper och stöttar utgivningen, starta samarbeten med människor som både vill hjälpa mig men som också vill förändra världen, och att samla ihop mig så att jag vet att jag har allt på plats innan jag drar igång alltihop. För det är inte lite som ska vara i ordning, allt måste tänkas på, allt måste göras. Och jag vill ju inte heller att ni som väljer att stötta min kampanj bara ska göra det för min skull. Nej, jag vill ha en kampanj som gör oss till ett, som gör att vårt mod, vår kampvilja och vår förändra-världen-mentalitet ska synas, delas och växa. Därför är det extra viktigt för mig att det man får som belöning för att stötta utgivningen är sådant som också tar ställning, sådant som hjälper kampen. Mer än så kan jag inte berätta nu, men jag hoppas och tror att när kampanjen väl drar igång kommer många av er vilja stötta och vara med. Tillsammans ska vi ju förändra världen!
Ps. Om ni vet ställen som vill att en antirasistisk artist ska komma och spela sin grymma musik från och med februari 2018, så säg till mig OCH dem, för efter att låten kommit ut så vill jag ut och spela den för ALLA I HELA VÄRLDEN! Ds