Den 19 augusti spelade jag som bekant på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby, något som filmades av Rikard Björk! Min nya låt Jag vet vem du är har blivit en med mina internetmått mätt viral succé, vilket gör mig väldigt glad! I skrivande stund har videon visats 36 000 gånger, och jag har fått så många fina ord om låten. Tack snälla ni som skriver till mig och som visar ert stöd för låtens budskap; att SD är och förblir rasister, och att vi som inte håller med dem måste kämpa emot, alltid.
Stort tack till Samuel Muntlin för hjälpen med att arra låten, och tack till Axel Tengnered, Marcus Sturewall, Ludvig Eriksson, Hannes Sigfridsson för att ni spelar så att min musik blir så mycket bättre.
Taggar: aldrig att jag ställer mig i ledet, anja erika band, anjaerika, Antirasism, antirasist, astrid lindgrens näs, jag vet vem du är, Live, Rasism, rasist, SD, sd är rasister, Spelning, Sverigedemokraterna, sverigedemokraterna är rasister
Kommenterer:
Hallå ja! Jag har klippt ihop lite härliga bilder med Jag och ärtan, och lagt upp på youtube. Lyssna och titta gärna!
Min bebis har feber. Han har haft feber i två dygn nu och är hängig och ledsen och vill mest sova och/eller vara i famnen. Vi var på barnakuten igår kväll för säkerhets skull men det är inget fel på honom. Han har bara feber och är förkyld. Och ändå gråter jag då och då med honom för att jag tycker så synd om honom. Han är så liten och vet inte varför hans kropp gör ont, varför det bara inte känns bra och varför han vill gråta hela tiden. Han är så liten, vet ingenting. Och jag gråter med honom i vår hyresrätt i västra Göteborg där vi sitter i vår soffa tillsammans. Där vi har rent vatten, som jag ändå kokar för säkerhets skull så att han inte ska få i sig bakterier. Där vi har alla smärtstillande och mediciner hans lilla kropp kan tänkas behöva, i exakt rätt dos för att de ska hjälpa och inte förstöra honom. Där vi har filtar om han fryser, kan vädra om det blir för varmt. Där vi kan sitta, helt trygga i förvissningen om att han kommer bli bra och kry om några dagar, en läkare och två sköterskor undersökte honom igår och han är helt enkelt bara lite förkyld. Och jag tänker på hur ofattbart bra vi har det här i vårt hem. Vi har allt. Allt, allt, allt har vi. Jag gråter med min bebis i hans feberledsenhet och gråter samtidigt med alla de mödrar, fäder och barn som samtidigt gråter i båtar på Medelhavet, vid taggtråd vid en landgräns, vid stränder i Grekland där bara halva deras familj steg i land för att den andra halvan inte klarade resan. Det hade lika gärna kunnat vara vi. Du. Jag. Våra barn. Om vi fötts på en annan plats hade vi kanske flytt för våra liv just nu, och hoppats på att människor som hade det bättre än vi skulle öppna sina hjärtan, länder och hem.
Alla måste tänka på det. Det hade lika gärna kunnat vara vi. Det skulle kunna vara din dotter som drunknade på havet, din son som svälte ihjäl längs vägen, din mamma som kvävdes i en lastbil. Om det känns främmande att hjälpa, att öppna våra påhittade landsgränser och hjälpa fler, så måste alla tänka att alla dessa människor är just det. Människor. Som flyr för sina liv. Det spelar ingen roll hur svårt det kan tänkas bli att organisera, integrera, husera. De flyr. För sina liv. Det är säkrare för dem att lämna sina hem och åka överfull gummibåt över Medelhavet än att stanna. Vi måste hjälpa. Vi som fått allt utan att ens försöka. Vi som sitter säkra i våra soffor, som lever trygga och hela och rena måste hjälpa. Vi måste. Och vi och de är vi. Vi har bara fötts på olika platser.
R E F U G E E S W E L C O M E
#refugeeswelcome #flyktingkatastrof
Taggar: Barn, Bebis, bistånd, EU, feber, flyktingar, flyktingkatastrof, flyktingkatastrofen, hjälpa, öppna hjärtan, refugees welcome, sjuk, Sjukdom, syrien
Kommenterer:
Jag är på semester. För andra gången på mindre än ett år är jag i ett land där solen skiner och det finns pooler, stränder, frukostbuffé och vänliga människor som ler och ger service. Det är en sådan ofantlig lyx att jag är här, gör det här, tillsammans med en människa som jag älskar. Vi kan unna oss, som det heter. Och jag älskar att unna mig sol och bad, jag mår bra av värme och solkysst hud.
Men hur underbart det än är, så är det ändå alltid två saker som jag tänker på när jag ligger på min solstol och luktar kokos.
Det ena är hur gärna jag skulle byta bort mitt unnande, min lyx för mina ändå surt förvärvade slantar, mot högre skatter och en försäkran om att alla i landet där jag bor skulle få det bättre. Alla som bor där och alla som vill eller är tvungna att komma dit. En försäkran om att mina skattepengar skulle gå till de som behöver dem (tex jag själv i vissa lägen) och inte till vinstuttag av rika ägare och chefer, och att skatterna skulle höjas så pass mycket att vår välfärd åter kunde anses vara värd namnet. Det är det ena jag tänker på i min solstol.
Och det andra är människorna i landet jag besöker. Jag önskar så mycket att det inte vore en sån skillnad i levnadsstandard, löner, hem och hus och boende, och att ingen som inte själv vill skulle behöva le mot rika västerländska turister och städa upp vår smuts.
Jag går genom en stad här på min semester och genar över en gård in mot mitt hotell. På vägen passerar jag ett hus byggt av något jag tror är bambu, på pålar, lappat med en bit av ett plåttak. Jag ser madrasser på golvet och hör röster. Det är inte alls säkert att mitt liv är bättre eller lyckligare än de liv som levs i dessa hus, men jag tror att det är enklare och att förutsättningarna för att kunna leva precis som jag vill är större hos mig, för att jag tex inte behöver ägna tid av mitt liv åt att lappa en vägg med en bit plåt. Det är inte rimligt att världen är så ojämlik och att vissa föds med eller kan få allt, medan andra föds utan någonting alls och utan utsikter att kunna förändra sin situation.
Och då är jag inte ens en särskilt rik västerlänning. Tvärtom är jag en som ofta vänder på kronor och funderar ett par gånger över inköp jag vill eller måste göra. Antalet människor som befinner sig högre upp på den ekonomiska samhällsstegen i världen är superhögt. Liksom antalet som befinner sig längre ner. Jag vill ha fler på eller runt mitt trappsteg. Där livet är drägligt alla dagar och det allra mesta går att lösa. Och där man kan unna sig lite lyx då och då. Det är inte för mycket begärt att fler ska kunna leva så. Det är det inte. God jul.
Taggar: ekonomi, Frihet, Jämlikhet, jämställdhet, lyx, medmänsklighet, semester
Kommenterer:
Hej och hå! Nu förstår ni så har Brewhouse, där jag sitter och har kontor och har gått företagsinkubator för kulturföretag i snart ett år, skrivit om mig på sin blogg! Det kan ni gå in och läsa här, och få en fin bild av vad det är jag gör om dagarna. Ha det gott hörrni!
”Vi är inte rasister!” säger SD. Tex mannen bredvid mig på SVT Debatt igår. Men då undrar jag, hur definierar ni rasism och rasister? Det ni säger är bl.a:
– Svensk kultur är bättre än andra kulturer.
– Invandring är en kostnad för landet som vi istället ska lägga på våra egna.
– Muslimer är en sämre sorts människor som skulle förstöra vårt land om för många fick bo här.
– Att blanda kulturer i för stor utsträckning är fel och farligt.
Vad är detta om inte rasism? Vad är rasism för er? Är det bara vitklädda män i luvor som bränner kors och mördar som är rasister?
Och – som tillägg.
– Vad är ”svensk kultur”? Vad är ursprungligen svenskt och vad har vi anammat från andra redan nu? Var drar vi gränsen för denna svenskhet?
– Invandring är en kostnad för samhället initialt men betalar sig i längden genom bl.a. skatteintäkter. Dessutom mäts inte människovärde i pengar, hur många som än numera har gått med på den problemformuleringen.
– Att tala om människor som tillhör en viss religion (eller ett visst ”folkslag”) som en homogen grupp är i sig själva definitionen av rasism. Er rädsla, er aversion mot muslimer är ogrundad och bör fråntas sin legitimitet som argument eftersom den är felaktig i grunden.
– Att blanda kulturer är inte fel, det är berikande och givande för samhället, och ni har ingen rätt att ta ”svensk kultur” som gisslan och hävda att den tillhör er. Den kultur jag lever i är min och jag delar den med vem jag vill.
Och till sist. Att vi människor ens fått för oss att vi får bestämma vem som får bo vart på denna jord är ett systemfel så stort att många inte ens ser att det är där det börjar. Men det är det. En landsgräns är en påhittad linje, det borde stå alla världens människor fritt att bosätta sig där de vill eller behöver, och när vi nu dessutom har en situation där ett antal länder är avsevärt mycket rikare än andra, och dessutom befriade från krig, så är det enda rätta att vi som kan hjälper de som har det svårare än oss.
Tack för mig.
Taggar: Antirasism, Politik, Rasism, SD, Sverigedemokraterna
Kommenterer:
Jag tror att ett annat samhälle är möjligt. Ett där människor är friare, löneskillnaderna mindre, konsten mer betydelsefull och den inre lyckan och möjligheten till avslappning måttet på hur bra det går för oss i våra liv. Jag tror på höga skatter och en stor och stark välfärd som alla får ta del av. En stor allmännytta med låga hyror, medborgarlön och sex timmars arbetsdag som standard. Jag tror på mer tid till att tänka fria tankar, vara med de en älskar eller bara vara för sig själv. Jag tror att vi rusar åt fel håll när vi ska maximera vinsterna och konsumtionen och jag tror att vi är många som känner så men känner oss för små för att kunna påverka något. Men minns att allt en gör och säger som någon människa hör eller ser, kan påverka hen. Stärka, hjälpa, inspirera och stötta. Så vi måste fortsätta säga vad vi tycker och kämpa för det vi tror på. Det är det enda sättet. Och så kan vi läsa den här forskaren som också tycker att vi ska jobba mindre. Tex.
Taggar: arbete, Frihet, fritid, Kärlek, medborgarlön, Politik, rättvisa, Samhälle, sex timmars arbetsdag
Kommenterer:
God morgon! Nu nyss här var det nära att jag drogs över på den mörka sidan, tappade förståndet och all livsgnista. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Jag var alltså precis på gränsen till att bli insugen i ett hav av åsikter och kommentarer på en blogg, skrivna av rasistiska män som ser världen genom det nyckelhål de blev tilldelade vid födseln och sedan aldrig har vidgat sina vyer. Jag kommer inte länka till texten för den är skriven på en sida som har bland annat de här underrubrikerna: Feministsekten, Femsplaining, Genusdebatten och Lady Dahmer, men jag kan avslöja att själva blogginlägget handlade om att försvara Marcus Birro och hans uttalande ”Köper inte snacket om att ”religioner” är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.” Försvaret gällde i och för sig även att Birro blivit utsatt för en orimlig mängd hat och hot pga sitt uttalande, och det jag kan ge skribenten och övriga försvarare är att alla som ägnar sig åt hot på nätet är idioter och borde anmälas, så att näthat och -hot kan få ett stopp nån gång. Birro må ha åsikter som är koko, men han ska inte behöva ta emot dödshot för det. Men, låt mig återkomma lite till den här sidan, som nu försvarar honom. Mannen som driver bloggen är alltså så provocerad av bl.a. feminism att han skapat flera underrubriker för att hålla ordning på alla sina känslor och inlägg i frågan. Lady Dahmer (en feministisk bloggare som jag däremot mer än gärna länkar till) har alltså fått ett helt eget avsnitt, en så skrämmande och ond feminist är hon! Det är helt makalöst. Och visar att världen är ur led på många, många vis. Tur att jag drog mig ur och slutade läsa i tid, annars hade den här dagen varit helt förstörd.
En annan sak som visar att världen är ur led är att ordet FEMINISTISK rödmarkeras av wordpress stavningskontroll när jag skriver det. Det finns alltså inte i ordlistan. Vad fan är det för fasoner?
Taggar: Antirasism, Blogg, Frihet, Lady Dahmer, Marcus Birro, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Här sitter jag nu i min soffa måndagen den 3 november och är trött som en stolle. Jag har varit på turné i Tyskland i en vecka och det blev roligare, mer spännande, härligare och intensivare än jag nånsin kunnat tro! Åtta spelningar på lika många dagar, bilresor kors och tvärs över Schleswig-Holstein (Hamburg, Kiel, Stople, Eddelstorf, Elmshorn, Lüneburg, mfl ställen har besökts), sena kvällar och sega morgnar har det blivit. Vi har kommit till fantastiska spelställen som tagit emot oss med öppna armar, haft så himla snälla värdar som gett oss mat och husrum, gjort roliga spelningar där mellansnacken och att försöka förklara vad låtarna handlar om fått vara i fokus, och sedan känt total närvaro från hela publiken när alla försökt förstå med sina hjärtan vad vi sjungit, eftersom 99% av publiken varit tyskar som inte kan ett ord svenska. Och jag tror att de lyckades i ganska stor utsträckning, för vi har fått lovord, kramar och hejarop och inbjudningar att komma tillbaka och jag sålde dessutom varenda skiva jag hade tagit med till Tyskland. Helt igenom en lyckad turné, kan man säga. Enda orosmolnet är väl att jag efter sista spelningen i lördags kväll blev superhostig och nu är jättehes, och ska spela istället för Bahamas i Askim i Göteborg imorgon kväll. Men jag håller snattran idag och dricker te och hoppas att det ska hjälpa.
De flesta av er kanske följer mig på fejjan eller instagram men för de som inte gör det kommer ett litet axplock av bilder från veckan!
Min gitarr och min matta, de ständiga följeslagarna.
Jag och Patrik, glada i hågen inför sista spelningen i lördags!
Jag fick en blomma av en kvinna i publiken i lördags! En rosa ros till på köpet!
I Hamburg har de inte bara döpt en gata efter mig, de har dessutom skrivit en bok om gatan de döpt efter mig.
Kiel Statt-Café hade en snygg neonskylt.
Kulturhaus Eppendorf i Hamburg hade flyers, affischer och all möjlig reklam OCH ett samarbete med en skola som erbjuder intensivkurser i svenska, så till den spelningen kom flera sverigeintresserade tyskar! Skolan vill dessutom använda min nya låt Jag och Ärtan i sin undervisning framöver, fantastiskt roligt!
Lüneburg, en fantastiskt vacker liten stad!
Det finns några saker jag inte riktigt förstår. Här kommer en lista, utan egentlig inbördes ordning, men ändå numrerad, eftersom det är en lista:
1. Att snaps finns. Dessa starka drycker som bränner sönder halsen på väg ner i magen och som påstås vara goda med sina olika kryddningar men som egentligen smakar skit och sprit i ohelig kombination. Förstår icke dess existens. Alls.
2. Att Björn Söder är andre vice talman i Sverige. Det är så sjukt och så fel. Orkar inte ens gå in närmare på det.
3. Varför cancer finns. Men det förstår eller gillar ju å andra sidan ingen. Men ändå, det är en värdelös sjukdom och alla som kan borde skänka pengar till forskning.
4. Att det finns folk som inte gillar att betala skatt. Att de inte ser värdet av att ha en gemensam grund att stå på utan hellre ser att alla ska reda sig själva. Lite som om varenda myra i världen skulle försöka bygga sin egen stack. Dumdristigt och onödigt.
5. Att det även finns folk som tycker att endast kultur som är själv- eller reklamfinansierad borde få finnas, eftersom ”så fungerar ju resten av marknaden”. Ja, men kulturens uppgift är varken att generera vinst eller skapa ekonomi, kulturens uppgift är att berika människan inifrån, att hjälpa henne att förstå sig själv och sin omvärld. Det förtjänar statliga bidrag och en kravlös tillvaro utan vinstindrivarhot, och det förtjänar dessutom skäliga löner för de som utför kulturarbetet. Tänk så rikt vårt samhälle vore, både monetärt och själsligt, om kulturen fick existera och blomma utanför pengasfären.
6. Att så många människor hyser och uttalar främlingsfientliga och rent rasistiska (vad skillnaden är vet jag ärligt talat inte riktigt men jag siktar brett här) åsikter utan att tro eller förstå att det är det de är. Rasismen har blivit så normaliserad bland folk att lite vem som helst slänger sig med ”jag är inte rasist, men..” nuförtiden. Frasen som i mina kretsar liksom är ett skämt eftersom den alltid följs av rasistiska uttalanden. Den sägs och skrivs lite varstans. Och det är jobbigt. För jag vill inte leva i det samhälle som skapat och lett fram till det. Eller det samhälle som skapas av det. Men det gör jag ju. Och så kämpar jag emot. Men fan vad det kan dränera en, att försöka få folk att förstå. Men men, sånt är livet. Ett steg i taget ska vi förändra världen. Om den nu aldrig ska bli snapsfri så kan den väl åtminstone få bli rasistfri inom min livstid. Då skulle jag bli glad.