Nu när jag hittat tillbaka till min lilla bloggosfär tänkte jag, med anledning av en diskussion som fördes på min Facebook igår, komma med dagens tips. Här kommer det:
Om du är en person som tycker att någon annan gör rätt i att engagera sig för jämställdhet och allas lika värde, men tycker att sättet hen uttrycker sig på, eller området hen väljer att verka inom, är fel så kan du själv välja ett annat sätt att uttrycka dig och ett annat område att försöka förändra. DU har makten att bestämma var du lägger din jämställdhetsenergi och i den här kampen behövs alla, så gå ut, börja engagera dig där du ser att du behövs och där du tycker att det brinner i knutarna, så kommer du göra skillnad, i stort och/eller smått.
Vad du däremot inte behöver göra är lägga energi på att tala om för andra jämställdhetsengagerade människor hur de ska föra sin kamp. För då springer vi bara runt i cirklar medan världen fortsätter vara precis lika ojämlik som innan.
Ps. Är du dessutom man och personen du vill tillrättavisa är kvinna så är risken också stor att hon under stora delar av sitt liv har fått höra från andra män hur hon bör och inte bör vara och vad hon bör och inte bör säga, vilket också innebär att du i praktiken då bidrar till den maktordning som råder i samhället, där män har och tar sig rätt att döma, bedöma och bestämma över kvinnor. Och en sån man vill du ju inte vara. Är ditt mål jämställdhet mellan könen så arbeta för det istället för att motarbeta en kvinnas sätt att arbeta för det. Ds
Taggar: Facebook, Feminism, Jämlikhet, jämställdhet, patriarkat, Våldtäkt, Våldtäktskultur
Kommenterer:2 Kommentarer
Hallå på er! Jädrar vad dålig jag har varit på att blogga det senaste halvåret! Det kanske blir så när man har fejjanprofil, fejjansida, instagram och så lite twitter på det. Det går liksom inte uppdatera på alla håll jämt. Och nu när jag satt och tänkte på det så kändes det som att jag skulle vara tvungen att skriva nåt så himla viktigt och stort eftersom pausen varit så lång. Så istället för att krysta fram nåt ikväll så tänker jag att Emma Watson får hålla tal i stället. Ni har kanske redan sett och hört det, men det är ett bra jäkla tal, värt att se igen. Och har ni inte sett det så är det dags nu. Om jämlikhet handlar det. Kolla kolla kolla här.
Taggar: Emma Watson, Feminism, FN, Frihet, heforshe, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Ok, det har varit val. Och jag känner att jag liksom måste skriva om det, fast att alla ni som läser denna blogg redan vet det, vet hur det gick, och antagligen även vet hur jag känner inför det. Så jag skriver lite kort. Såhär känner jag:
JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! FEMINISTISKT INITIATIV KOM IN!!!!!!
HELVETES JÄVLA SKIT!!!! SVERIGEDEMOKRATERNA KOM OCKSÅ IN!!!!!
Ungefär så. Plus att många andra länder i Europa också röstade åt helvete så det kommer sitta både rasister, fascister och nazister i en salig blandning i parlamentet. Så det är ju åt skogen alltsammans. Men F! kom in, Soraya Post kommer också vara där, mitt ibland alla dessa världsfrånvända, rädda människor, och hon kommer jobba för att sprida en mer öppen syn på människan i den här unionen som vi är med i. Och hon kommer ha sällskap av miljöpartister, vänsterpartister och sossar, som på ett eller flera plan delar hennes och F!’s visioner, och självfallet även sällskap av övriga svenska partier, (SD exkluderat givetvis), som ju också vill jobba för ett mer tolerant Europa, även om tillvägagångssätten och åsikterna om hur det bäst görs, kanske går isär mer med Allianspartierna än de gör med de rödgröna. Och jag tycker ju att de röd/grön/rosa tillvägagångssätten är de som bör tillämpas. Men som sagt, det här vet ju redan ni. Och jag.
Och jag är så glad att F! kommit in i Europaparlamentet. Ett feministiskt parti, ett med en ny slags analys på agendan, har tågat in i en maktkorridor. Hoppas hoppas att det här gör att rörelsen fortsätter framåt inför riksdagsvalet i höst också, så att vi kan få vara med och påverka på hemmaplan också.
Taggar: Det feministiska genombrottet, EU-parlamentet, EU-val, f!, Feministiskt initiaitv, Politik, Rösta rosa, Samhälle, SD, Ta plats, Val
Kommenterer:
Hallå! Jag har ju glömt berätta att jag har blivit invald i styrelsen för Music Against Violence! Det känns kul!
(Har även glömt blogga om att vi har haft premiär, att jag älskar mitt jobb, min kille och livet och att det börjar trilla in lite bokningar inför hösten, förresten.)
Livet livet, hörrni!
Taggar: ALV, Astrid Lindgrens Värld, Barnteater, istället för Bahamas, Jobb, Music Against Violence, teater
Kommenterer:
Yo! Jag är i Vimmerby! Här är det vår och soligt och jag repar i Katthult som vanligt förstås på dagarna och pratar om att krossa patriarkatet på kvällarna. Gott liv.
Mindre gott är att Sverige är fullt av nazister som hissar flaggor med hakkors på (tex här i Vimmerby i helgen tydligen) och det måste ju få ett slut. Alla måste säga nej och stopp så ofta de kan. Och uppfostra sina barn med kärlek och omtanke om andra människor. Och ha tillräckligt med pengar och socialt trygg tillvaro för att kunna ge barnen trygghet. Då kommer det ordna sig på sikt tror jag. Så varsågoda att börja i valfri ände för att skapa detta samhälle. Förslagsvis går mäktiga politiker först så hakar vi andra på. Men i brist på det så får vi börja gräva där vi står. Kör hårt!
Taggar: Antirasism, nazism, Politik, Rasism, Samhälle
Kommenterer:
Hej på er! Det var ett tag sen nu. Igen. Sorry för det! Till mitt försvar så har jag en massa halvskrivna inlägg som jag inte har hunnit färdigt när jag hållit på med dem, så jag har tänkt på er, jag har tänkt blogga, men jag har, som så ofta nu på sistone, inte riktigt haft tid. Hur folk som Blondinbella lyckas blogga trettio gånger om dagen övergår mitt förstånd. Men, hur som helst. Här är jag nu, och jag vill egentligen bara säga att jag är så tacksam för all pepp jag får för mitt feministiska arbete! Jag vet att det egentligen inte är mycket, jag är inte särskilt bildad på ämnet ännu, och jag delar väl rätt ofta bara ut rallasvingar som vem som helst med feministisk kompass skulle kunna dela ut, men jag får mycket uppmuntran, och det gör mig glad. Kanske är det så att folk behöver de där rallarsvingarna som avstamp in i sina egna feministkamper, vad vet jag.
Till exempel så delade jag en bild i helgen, en väldigt snyggt formulerad tanke kring varför vi ska säga feminism och inte jämställdhet om det som faktiskt är feminism, och den har delats FEMHUNDRAFEMTIOFEM GÅNGER på fyra dagar. Och ni kanske är social media-äss som får femtiotusen likes på allt och tycker att femhundra delningar inte är nåt, men för mig är det rekord. Det är den typen av rekord som gör att jag måste gå in på bilden varje dag nu för att se hur det går för den, för antalet växer och växer och växer. Och bilden, ja den ser ut såhär:
Man kan se bredvid den gråklädda personen att hon som gjort bilden har en hemsida som heter lilija.com, och där kan man gå in och se mer av hennes grejer. Så jäkla smart och snyggt gjort!
Så mycket mer än så har jag inte att säga idag. Mer än en sak kanske. Om ni har tips på ställen jag borde spela på till hösten, med min föreställning, så hör av er! Jag vill spela hur mycket som helst och ska försöka fylla hösten till bredden!
Ha det gött hörrni, nu ska jag snart spela för pensionärer.
ps. Vi samlade in 6500 spänn till F! på F!ESTA! Tjoho! ds.
Taggar: Feminism, föreställning, istället för Bahamas, Media, Patriarkatet, Politik, Samhälle, teater
Kommenterer:
Denna morgon är jag så fylld av feministisk tillförsikt! Det händer nu. Om femtio år kommer jag berätta för mina barnbarn om hur 2014 var året då F! kom in i riksdagen för första gången och vi på allvar började en samhällsförändring för att se alla människor, oavsett biologiskt och upplevt kön, härkomst, funktionalitet och klasstillhörighet som fullvärdiga medborgare. Då vi fick upp på agendan att kvinnor är i runda slängar hälften av befolkningen och exakt lika mycket människor som män. Och året då jag äntligen kände mig lika hemma i politiken som när jag var 10 år och pappa berättade vad solidaritet var och att det fanns partier som jobbade för det, och partier som inte jobbade för det och jag direkt visste vilka slags partier jag ville skulle få bestämma. 2014 är året, känner ni det?
Taggar: f!, Feminism, Feministiskt initiativ, fi, Politik, riksdag, Samhälle, supervalår, Val, Valår
Kommenterer:
Hej och välkomna till Erika skådar sin navel en stund pga konstnärlig ångest och ett liv levt i patriarkatet.
Idag, för bara en liten stund sedan, har jag delat ett blogginlägg på fejjan, skrivet av Genusfotografen. Jag delade det med den här texten:
Genusfotografen är briljant som vanligt. Det är inte världen vi lever i. Jag blir så trött och ledsen att det på riktigt värker i min bröstkorg av det här. Men nu ska jag gå och repa på min enkvinnasföreställning där jag kommer stå på en scen och prata och sjunga om mitt liv i 60 minuter i sträck. Välkomna på premiär på 2Lång den 23 februari kl 18. Jag behövs. (Det gör även genusfotografen.)
Problemet som uppstår är dock att trots att jag tycker att jag måste skriva såhär, för det är sanningen, och min föreställning behövs och det är viktigt att jag kan ta den plats som jag tycker att kvinnor ska få ta, och vara rättframma om det, så mår jag i efterhand lite dåligt över att uttrycka mig så. Jag sitter liksom i en sax mittemellan det jag tror kanske är Jante och antifeministiska Jante, som ju, surprise surprise, är ännu större än vanliga Jante. Och jag hatar själva ordet Jante, men det får duga i det här sammanhanget. Jag sitter fast mellan att jag måste ta mer plats än jag vågar och vad samhället vill ge mig, och att känna motstånd mot att göra det, dels för att de flesta som kommer läsa mitt inlägg på fejjan nog redan håller med mig, och dels för att jag är en produkt av ett patriarkat som absolut inte vill ge mig den här platsen och har lyckats implementera det på bästa möjliga vis, nämligen genom att få mig själv att tro att jag inte borde göra det. Som nåt slags jävla Matrix/Hunger games IRL.
Faktum kvarstår. Genusfotografen gör ett bra jobb. Årets sexist 2013-inlägget visar på hur otroligt mycket vi behöver en förändring i världen, och jag är en människa som vill förändra. Alltså måste jag göra det jag vill men inte riktigt vågar alltid. Och skryta om det på vägen så att det hörs att jag kommer nu. Och. Jag har även ångest över att min föreställning kanske blir dålig, och så har jag skrutit om den i förväg och skrikit ut att jag behövs, men va fan. Jag tror inte att den blir dålig, och blir den det så får jag väl göra en ny.
Taggar: Feminism, Frihet, istället för Bahamas, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
I natt hade jag den värsta mardröm jag haft i hela mitt liv. Inte en sådan så att jag vaknade svettig och med ett ryck och skrek, men en sådan så att jag vaknade trött, matt och ledsen. Och så känns drömmen så sann också, att jag kan inte riktigt skaka av mig den.
Jag drömde att jag tvingades bo i en lägenhet med två personer jag inte kände. En kvinna och en man. Mannen var ett ärkesvin, lägenheten ett äckligt tillhåll och jag och kvinnan fick inte gå någonstans utan hölls inlåsta i lägenheten. Och hon, men inte jag, blev våldtagen och slagen av den här mannen, och jag kunde inget göra.
Som alltid i drömmar var det ologiskt och konstigt, och jag vet inte varför jag inte kunde göra något, men jag vet att det fanns hot mot mig också, att om jag inte gjorde som mannen sa så kunde jag hamna där den andra kvinnan var. Lite som att det fanns tre trappsteg, och jag hade hamnat i mitten utan att vare sig jag eller den andra kvinnan visste varför, men hon var helt klart längst ner. Och han hade satt sig själv överst.
Och ledsenheten över drömmen kommer ju av att jag typ har drömt om världen. Att jag bor och lever i en värld där kvinnor runt omkring mig hotas, misshandlas och våldtas och när vi försöker göra något åt det så hotar patriarkatet oss på diverse sätt. En lägenhet, Sverige eller världen, det är samma sak i olika format. Kvinnor lever sina liv längst ner på stegen.
Men vi låter oss inte tystas. För vi är många.
Taggar: Dröm, Feminism, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism, Våld, Våldtäkt, Våldtäktskultur
Kommenterer:
Hallå hallå, fick precis veta att det arrangeras en stöddemonstration i Göteborg idag, alltså stöd för den stora demonstrationen i Stockholm som arrangeras mot sexuellt våld, för samtycke. Tror aldrig någonsin att jag har gått från att ligga i soffan till att sitta på spårvagnen. Kommer ändå bli sen men hoppas hinna ikapp dem. Hur jag kunnat missa att denna demo skulle genomföras känns som ett mysterium, men bättre sent än aldrig. Nu är jag snart framme iaf. Hoppas det är mycket folk där!
Taggar: Demonstration, Feminism, Jämlikhet, Samtycke, Sexism, Sexuellt våld
Kommenterer: