Måste du vara så arg? Det här är en av de vanligaste frågorna jag och andra kvinnor med mig får när vi ondgör oss över patriarkatet och kapitalismens makt över allas vår vardag. Måste du vara så arg? Många fler (män) skulle lyssna på dig om du lugnade ner dig lite. Man kommer ingen vart med ilska och hat, du måste resonera. Okej. För det första, så ja, jag är arg. För det andra, jag resonerar, det är du som inte lyssnar.
Men ja, jag är arg. Jag är arg över att jag lever i ett samhälle som konstant nedvärderar mina egenskaper för att jag är kvinna, som tvingar mig att vidta åtgärder i mitt vardagsliv för att undvika hot om våld och våldtäkt, som fortfarande år 2017 kan fria en våldtäktsåtalad man för att han säger att han sov när han hade sex med (våldtog) kvinnan i fråga och därför inte kan hållas ansvarig för det han gjort. Jag är arg över att vårt samhälle styrs av kapitalismen och bäddar för de rika så till den milda grad att somliga tycker att det är en bättre idé att genomföra fler oanmälda kontroller hos människor som fått försörjningsstöd, alltså en av samhällets svagaste grupper, än att städa upp bland våra skatteregler så att de som smiter från miljontals skattekronor varje år tvingas betala för sig. Jag är arg över att (enligt de senaste opinionsundersökningarna) 16% av befolkningen håller med SD om att människor är olika mycket värda beroende på var de är födda och vilken kultur de växt upp med, och tror att de skulle göra det bästa jobbet vad gäller att styra vårt land. Jag ÄR arg. Jag är arg och min ilska är berättigad. Den är en reaktion på en situation jag befinner mig i. En situation jag vill förändra. Men, bara för att jag är upprörd över situationen OCH är kvinna, så ser du och samhället bara min ilska. Mina argument ogiltigförklaras, eller uppfattas inte alls, min hela personlighet tillskrivs hysteriska drag och jag kallas manshatande feminazi. Jag jämförs alltså med en NAZIST för att jag uttrycker ilska. Tänk på det. Fattar du hur bisarrt det är? När sa nån (live eller online) senast åt Jonas Sjöstedt att han måste lugna ner sig, sluta vara så arg hela tiden, trots att han ständigt kräver samhällsförändringar och är arg på de som styr landet just nu? När fick Jan Björklund kommentarer på sin Facebook om att han behöver argumentera bättre och sluta skrika? Nej, de får inte sådana kommentarer, för när män är arga eller upprörda anses de, av både män och kvinnor, argumentera, vara sakliga och komma med synpunkter. Medan när kvinnor gör samma sak anklagas vi för osaklighet, hysteri och för att vara för känslosamma. Och detta alldeles oavsett hur känslosamma vi faktiskt är. Men, om vi nu skulle vara känslosamma, låt oss då vara det. Låt oss känna orättvisan i att vår plats i samhället är som lägre stående, låt oss uppröras över att vi går med nyckelknippan i ena handen och telefonen i den andra när vi går hem efter kl. 21 på kvällen, och om någon skulle förgripa sig på oss, får frågor om vad vi hade på oss och hur vi betedde oss. Låt oss bli arga och starta internetrevolutioner när vi som feminister har påtalat saker i åratal, men så fort en man kommer och säger samma sak (ofta med hälften av analysen) så applåderas det och får mediaplats. Skulle inte du vara upprörd? Skulle inte du till slut tappa fattningen om hela samhällssystemet konstant arbetade för att en annan grupp än den du tillhör skulle få förmåner, förtur och tas på allvar, men det hemliggjordes bakom rökridåer och normalisering så att det var stört omöjligt att förändra? Så ja, jag är arg. Och trots det argumenterar jag för min sak, dag ut och dag in. Trots att många vägrar lyssna och viftar bort mig och min ilska. Och, den stora frågan är väl varför DU inte är arg? Varför säger du till mig att lugna ner mig? Varför står du inte med mig och står upp för mänskliga rättigheter och kräver att samhället förändras så att det blir värdigt för alla att leva i, oavsett kön, härkomst, kultur, ålder eller klasstillhörighet? Hur kan du INTE vara arg? Om du också vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda, och ser dig omkring i det vi lever i idag, hur kan du inte vara arg?
Ps. När kvinnor blir arga höjer vi i regel rösten, säger ifrån och påtalar problem. När män blir arga leder det långt mycket oftare till våld, död och krig, både på det personliga och på det strukturella planet. Tänk på det nästa gång ni anklagar kvinnor för att vara oresonliga i sin ilska. Ds.
Ps 2. Jag är medveten om att denna text är starkt cisnormativ, men utgår ifrån min egen verklighet och då blir det så. Mycket av det jag tycker gäller givetvis även andra marginaliserade, förtryckta och utsatta grupper. Ds.
Taggar: anjaerika, Antirasism, Dagens tankar, Feminism, Livet, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Sexism, Sverigedemokraterna, youtube
Kommenterer:
God morgon! Nu nyss här var det nära att jag drogs över på den mörka sidan, tappade förståndet och all livsgnista. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Jag var alltså precis på gränsen till att bli insugen i ett hav av åsikter och kommentarer på en blogg, skrivna av rasistiska män som ser världen genom det nyckelhål de blev tilldelade vid födseln och sedan aldrig har vidgat sina vyer. Jag kommer inte länka till texten för den är skriven på en sida som har bland annat de här underrubrikerna: Feministsekten, Femsplaining, Genusdebatten och Lady Dahmer, men jag kan avslöja att själva blogginlägget handlade om att försvara Marcus Birro och hans uttalande ”Köper inte snacket om att ”religioner” är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.” Försvaret gällde i och för sig även att Birro blivit utsatt för en orimlig mängd hat och hot pga sitt uttalande, och det jag kan ge skribenten och övriga försvarare är att alla som ägnar sig åt hot på nätet är idioter och borde anmälas, så att näthat och -hot kan få ett stopp nån gång. Birro må ha åsikter som är koko, men han ska inte behöva ta emot dödshot för det. Men, låt mig återkomma lite till den här sidan, som nu försvarar honom. Mannen som driver bloggen är alltså så provocerad av bl.a. feminism att han skapat flera underrubriker för att hålla ordning på alla sina känslor och inlägg i frågan. Lady Dahmer (en feministisk bloggare som jag däremot mer än gärna länkar till) har alltså fått ett helt eget avsnitt, en så skrämmande och ond feminist är hon! Det är helt makalöst. Och visar att världen är ur led på många, många vis. Tur att jag drog mig ur och slutade läsa i tid, annars hade den här dagen varit helt förstörd.
En annan sak som visar att världen är ur led är att ordet FEMINISTISK rödmarkeras av wordpress stavningskontroll när jag skriver det. Det finns alltså inte i ordlistan. Vad fan är det för fasoner?
Taggar: Antirasism, Blogg, Frihet, Lady Dahmer, Marcus Birro, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Nu när jag hittat tillbaka till min lilla bloggosfär tänkte jag, med anledning av en diskussion som fördes på min Facebook igår, komma med dagens tips. Här kommer det:
Om du är en person som tycker att någon annan gör rätt i att engagera sig för jämställdhet och allas lika värde, men tycker att sättet hen uttrycker sig på, eller området hen väljer att verka inom, är fel så kan du själv välja ett annat sätt att uttrycka dig och ett annat område att försöka förändra. DU har makten att bestämma var du lägger din jämställdhetsenergi och i den här kampen behövs alla, så gå ut, börja engagera dig där du ser att du behövs och där du tycker att det brinner i knutarna, så kommer du göra skillnad, i stort och/eller smått.
Vad du däremot inte behöver göra är lägga energi på att tala om för andra jämställdhetsengagerade människor hur de ska föra sin kamp. För då springer vi bara runt i cirklar medan världen fortsätter vara precis lika ojämlik som innan.
Ps. Är du dessutom man och personen du vill tillrättavisa är kvinna så är risken också stor att hon under stora delar av sitt liv har fått höra från andra män hur hon bör och inte bör vara och vad hon bör och inte bör säga, vilket också innebär att du i praktiken då bidrar till den maktordning som råder i samhället, där män har och tar sig rätt att döma, bedöma och bestämma över kvinnor. Och en sån man vill du ju inte vara. Är ditt mål jämställdhet mellan könen så arbeta för det istället för att motarbeta en kvinnas sätt att arbeta för det. Ds
Taggar: Facebook, Feminism, Jämlikhet, jämställdhet, patriarkat, Våldtäkt, Våldtäktskultur
Kommenterer:2 Kommentarer
Hallå på er! Jädrar vad dålig jag har varit på att blogga det senaste halvåret! Det kanske blir så när man har fejjanprofil, fejjansida, instagram och så lite twitter på det. Det går liksom inte uppdatera på alla håll jämt. Och nu när jag satt och tänkte på det så kändes det som att jag skulle vara tvungen att skriva nåt så himla viktigt och stort eftersom pausen varit så lång. Så istället för att krysta fram nåt ikväll så tänker jag att Emma Watson får hålla tal i stället. Ni har kanske redan sett och hört det, men det är ett bra jäkla tal, värt att se igen. Och har ni inte sett det så är det dags nu. Om jämlikhet handlar det. Kolla kolla kolla här.
Taggar: Emma Watson, Feminism, FN, Frihet, heforshe, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Denna morgon är jag så fylld av feministisk tillförsikt! Det händer nu. Om femtio år kommer jag berätta för mina barnbarn om hur 2014 var året då F! kom in i riksdagen för första gången och vi på allvar började en samhällsförändring för att se alla människor, oavsett biologiskt och upplevt kön, härkomst, funktionalitet och klasstillhörighet som fullvärdiga medborgare. Då vi fick upp på agendan att kvinnor är i runda slängar hälften av befolkningen och exakt lika mycket människor som män. Och året då jag äntligen kände mig lika hemma i politiken som när jag var 10 år och pappa berättade vad solidaritet var och att det fanns partier som jobbade för det, och partier som inte jobbade för det och jag direkt visste vilka slags partier jag ville skulle få bestämma. 2014 är året, känner ni det?
Taggar: f!, Feminism, Feministiskt initiativ, fi, Politik, riksdag, Samhälle, supervalår, Val, Valår
Kommenterer:
Hej och välkomna till Erika skådar sin navel en stund pga konstnärlig ångest och ett liv levt i patriarkatet.
Idag, för bara en liten stund sedan, har jag delat ett blogginlägg på fejjan, skrivet av Genusfotografen. Jag delade det med den här texten:
Genusfotografen är briljant som vanligt. Det är inte världen vi lever i. Jag blir så trött och ledsen att det på riktigt värker i min bröstkorg av det här. Men nu ska jag gå och repa på min enkvinnasföreställning där jag kommer stå på en scen och prata och sjunga om mitt liv i 60 minuter i sträck. Välkomna på premiär på 2Lång den 23 februari kl 18. Jag behövs. (Det gör även genusfotografen.)
Problemet som uppstår är dock att trots att jag tycker att jag måste skriva såhär, för det är sanningen, och min föreställning behövs och det är viktigt att jag kan ta den plats som jag tycker att kvinnor ska få ta, och vara rättframma om det, så mår jag i efterhand lite dåligt över att uttrycka mig så. Jag sitter liksom i en sax mittemellan det jag tror kanske är Jante och antifeministiska Jante, som ju, surprise surprise, är ännu större än vanliga Jante. Och jag hatar själva ordet Jante, men det får duga i det här sammanhanget. Jag sitter fast mellan att jag måste ta mer plats än jag vågar och vad samhället vill ge mig, och att känna motstånd mot att göra det, dels för att de flesta som kommer läsa mitt inlägg på fejjan nog redan håller med mig, och dels för att jag är en produkt av ett patriarkat som absolut inte vill ge mig den här platsen och har lyckats implementera det på bästa möjliga vis, nämligen genom att få mig själv att tro att jag inte borde göra det. Som nåt slags jävla Matrix/Hunger games IRL.
Faktum kvarstår. Genusfotografen gör ett bra jobb. Årets sexist 2013-inlägget visar på hur otroligt mycket vi behöver en förändring i världen, och jag är en människa som vill förändra. Alltså måste jag göra det jag vill men inte riktigt vågar alltid. Och skryta om det på vägen så att det hörs att jag kommer nu. Och. Jag har även ångest över att min föreställning kanske blir dålig, och så har jag skrutit om den i förväg och skrikit ut att jag behövs, men va fan. Jag tror inte att den blir dålig, och blir den det så får jag väl göra en ny.
Taggar: Feminism, Frihet, istället för Bahamas, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Jag vet inte vilka som läser min blogg. Jag vet att ni oftast inte är så många men att ni ibland förökar er plötsligt för att sedan återgå till ert normala antal. Men jag vet inte säkert vilka ni är, ens ni som återkommer varje dag. Eller vilka liv ni lever nu eller har levt innan. Så jag vill, bara för att göra det lilla motstånd jag kan här hos mig, säga till er som läser det här, att om någon eller några av er någonsin har blivit utsatta för sexuellt våld av något slag, så var det inte ert fel. Det är inte ditt fel. Det spelar ingen roll vad folk säger, vad folk skriver i debattartiklar eller hur folk dömer i domstolar. Att en eller flera människor har våldfört sig på dig är inte ditt fel. Hur det gick till är inte ditt fel, vad som hände innan eller efter är inte ditt fel. Och människor som hävdar att det på något sätt är ditt fel, har fel. Alltid.
Taggar: debattartikel, Feminism, Övergrepp, Politik, sexuella övergrepp, sydsvenskan, Våld, Våldtäkt
Kommenterer:1 Kommentar
I natt hade jag den värsta mardröm jag haft i hela mitt liv. Inte en sådan så att jag vaknade svettig och med ett ryck och skrek, men en sådan så att jag vaknade trött, matt och ledsen. Och så känns drömmen så sann också, att jag kan inte riktigt skaka av mig den.
Jag drömde att jag tvingades bo i en lägenhet med två personer jag inte kände. En kvinna och en man. Mannen var ett ärkesvin, lägenheten ett äckligt tillhåll och jag och kvinnan fick inte gå någonstans utan hölls inlåsta i lägenheten. Och hon, men inte jag, blev våldtagen och slagen av den här mannen, och jag kunde inget göra.
Som alltid i drömmar var det ologiskt och konstigt, och jag vet inte varför jag inte kunde göra något, men jag vet att det fanns hot mot mig också, att om jag inte gjorde som mannen sa så kunde jag hamna där den andra kvinnan var. Lite som att det fanns tre trappsteg, och jag hade hamnat i mitten utan att vare sig jag eller den andra kvinnan visste varför, men hon var helt klart längst ner. Och han hade satt sig själv överst.
Och ledsenheten över drömmen kommer ju av att jag typ har drömt om världen. Att jag bor och lever i en värld där kvinnor runt omkring mig hotas, misshandlas och våldtas och när vi försöker göra något åt det så hotar patriarkatet oss på diverse sätt. En lägenhet, Sverige eller världen, det är samma sak i olika format. Kvinnor lever sina liv längst ner på stegen.
Men vi låter oss inte tystas. För vi är många.
Taggar: Dröm, Feminism, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism, Våld, Våldtäkt, Våldtäktskultur
Kommenterer:
Hallå hallå, fick precis veta att det arrangeras en stöddemonstration i Göteborg idag, alltså stöd för den stora demonstrationen i Stockholm som arrangeras mot sexuellt våld, för samtycke. Tror aldrig någonsin att jag har gått från att ligga i soffan till att sitta på spårvagnen. Kommer ändå bli sen men hoppas hinna ikapp dem. Hur jag kunnat missa att denna demo skulle genomföras känns som ett mysterium, men bättre sent än aldrig. Nu är jag snart framme iaf. Hoppas det är mycket folk där!
Taggar: Demonstration, Feminism, Jämlikhet, Samtycke, Sexism, Sexuellt våld
Kommenterer:
Åh, igår kväll var jag på Homeparty med Gudrun Schyman. Det kan ha varit en av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. På riktigt alltså. Det var så underbart att få vara där, få feministisk inspiration, träffa henne, säga till henne att hon är fantastisk, och få känna stämningen när så många människor är överens om att världen måste förändras och att vi vet hur det ska gå till.
För er som inte vet vad ett Homeparty med Gudrun är, så är det en del av F!s valrörelse. Det började med att en kvinna frågade hur hon skulle kunna få Gudrun att komma och prata om feminism med henne och hennes vänner, och då sa Gudrun att om hon bara samlade minst 25 personer så skulle hon komma. Och på den vägen är det. Det fungerade och blev populärt, helt enkelt. Så igår hade Genusafton, vilket är kvällar som Frida Sundström och Lisa Andersson Tegnér arrangerar, bjudit in Gudrun till 2Lång för att ha ett Homeparty. Och det var fullsatt och det var fantastiskt.
Bara en sån sak som att jämställdhet inte är en åsikt, utan fakta. Bara det. Att det är inte jämställt, för kvinnor och män har inte lika villkor. Och det är inte en diskussion utan tydliga siffror och fakta som vem som helst kan ta reda på, läsa och sedan förhålla sig till. Bara en sån sak. Det ger mig sånt lugn att en människa med stor kunskap och erfarenhet har sagt det här till mig, visat var siffrorna finns och berättat att jag behöver inte ha en hetsig debatt om det, för det är inte en debatt. Det är fakta.
Jag är så glad att jag är medlem i F!. Det ger mig kraft och styrka att ha hittat det (enda) parti som företräder mig, som tycker som jag och som har en kämplaglöd som smittar och gör mig stärkt i min tro på att samhället går att förändra. Tack Gudrun för igår och tack Feministiskt initiativ för att ni finns och förändrar samhället, steg för steg.
Taggar: Antirasism, Feminism, Frihet, Gudrun Schyman, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Sexism
Kommenterer: