Sorg Archive - anjaerika - page 3
Arkivet


2014/ 02/ 05

Livet livet. Kl 23.00 igår hade jag en gråtattack för att jag trodde att min föreställning inte duger, kl 9.00 imorse började jag på Brewhouse Incubator, kl 12.00 satt jag vid samma bord som Monica i Kortadala församling, en tant med mycket driv och riv. 12.45 till 13.35 spelade jag min föreställning för bland annat Monica och det föll inga knappnålar så vitt jag kunde höra, och det hade jag nog hört om så hade skett. Och det var skönt. Kl 15.35 tittade jag på ett bildspel på Alex, som skulle ha fyllt år idag om han inte hade dött för några år sedan, och sen var jag tvungen att stänga av den mitt i för att tvätten är klar och jag måste hänga upp den så att den hinner torka innan tvättiden är slut. Livet livet.

Annat i kategorin: Döden, Kärlek, Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , , , ,
Kommenterer:
2014/ 01/ 29

Jag har ju en lillasyster. En som är vansinnigt begåvad, och det tror jag faktiskt är sant på riktigt och inte bara något jag tycker för att jag är hennes syster, utan för att hon helt enkelt fångar publiken varje gång hon står på scenen. Hon fångar mig, med sin sång och sitt uttryck och hur hon alltid helt och hållet är i ögonblicket i det hon framför. Och jag älskar att vi bor i samma stad så att jag kan gå och titta på henne när hon gör saker i skolan där hon går nu. Men varje gång så är det också så smärtsamt. För det går inte gå och titta på hennes olika redovisningar och föreställningar utan att varje gång fyllas av att det här hade mamma velat se. Det går inte se henne på scenen utan att sorgen över att mamma inte får vara med sköljer över mig. Inte hela tiden, men då och då. För mamma hade varit så stolt.

Annat i kategorin: Döden, Kärlek, Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , ,
Kommenterer:2 Kommentarer
2013/ 11/ 18

Lyssnade precis på Nangijala och tänkte på när jag fick veta att människor jag inte känner eller vet vilka de är har valt den som sång vid en begravning. Och det gjorde mig så stolt och rörd. Att den fått trösta andra som den tröstar mig när sorgen är tung.

Annat i kategorin: Döden, Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , ,
Kommenterer:2 Kommentarer
2013/ 11/ 06

Idag har jag tittat på en bildserie som en man tog under tiden hans fru hade cancer. En fantastiskt fin bildserie som visar hur de hade det, och som också visar ungefär hur vi hade det, när min mamma var sjuk. Att man är starkare ibland, kan vara ute och leva vanligt ibland och är helt förstörd och trasig ibland. Och så sjukhussängarna. Alla bilder på sjukhussängar med en trött människa i. Så många dagar jag satt hos min mamma. Så fina bilder jag också har, av henne när hon sover i en sjukhussäng. Så många minnen som är så svåra att tänka på eftersom slutet av tanken alltid är att hon försvann där i den där sängen.

Jag tycker att ni ska titta på bilderna. De är vackra och vardagliga.

Mamma. Jag saknar dig fortfarande varje dag och kommer alltid göra det. Du fattas mig.

20131106-085338.jpg

Annat i kategorin: Cancer, Döden, Livet, Sjukdom, Sorg
Taggar: , , , , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 10/ 04

När man ska göra en föreställning om sig själv, och ens själv innefattar till exempel att ens föräldrar är döda och att det har förändrat ens syn på livet och vad som är  möjligt (allt) och inte (inget) så är det svårt att skriva kortfattat om den föreställningen i en säljtext. Så idag har jag haft det svårt en stund. Men nu tror jag att jag är klar och hoppas att de som får texten blir sugna på att jag ska komma till dem och spela. För det vill ju jag. Jag vill spela överallt. Hör ni det? Överallt. Så alla som sitter inne på en scen där ni tror att jag skulle kunna spela, säg till. Så kommer jag. Och berättar hur jag kan vara så säker på att allt går, hur man gör, och sjunger dessutom en och annan sång däremellan. Plus är rolig då och då. Världens paket alltså.

Annat i kategorin: Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 09/ 17

Jag ska säga er, att ibland slår det mig att jag faktiskt är fantastisk. Att det är fantastiskt att jag är där jag är i mitt liv, gör det jag gör och jobbar dag för dag för att komma ännu närmare mitt mål. Jag vet inte om det låter förmätet, men så får det vara i så fall.

Min mamma dog. Sen dog min pappa. Och jag blev så trasig och full av sorg att jag knappt ens kommer ihåg vad som hände i mitt liv under det första året. Och ändå. Tog jag tag i det, gick och pratade med någon om min sorg, blev än mer besluten om att min musik måste få komma ut på skiva, trots att skivbolaget som först ville hjälpa mig släppa den inte hade tid att vänta ut min sorgeprocess utan tyckte att jag skulle söka mig någon annanstans. Trots att jag och mina systrar helt plötsligt var föräldralösa, hade ett hus vi inte ville ha, badade i papper om att min pappa hade levt ett jättetrassligt liv, som vi var tvungna att ta hand om och försöka få nån ordning på.

Trots att min mamma, som var en av de närmaste människorna i mitt liv, inte längre fanns.

Hade jag sett någon annan resa sig på det sättet jag har gjort hade jag knappt fattat hur det var möjligt. Och ibland måste man se sig själv utifrån och klappa sig själv på axeln precis så mycket som man förtjänar. Det är faktiskt helt fantastiskt att resa sig starkare och mer målmedveten efter det trauma jag gick igenom.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här, mer än att det är vad jag tänker på idag, och att jag är stolt över mig själv, att jag har klarat det här och tar kraft ur det som hänt istället för att brytas ner av det.

2013/ 09/ 16

Gomôra! Nu är det måndag och jag försöker arbeta upp modet att åka till Arbetsförmedlingen för att fråga hur man gör för att söka nåt slags starta eget-bidrag. Jag har ju lite svårt att komma till skott med såna saker, men jag tänker att nu är det dags. Så jag ska försöka få en tid med min handläggare där, som förhoppningsvis kan hjälpa mig framåt!

Men, det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Det jag tänkte skriva om var ju att numera finns noter till flera av mina låtar på en hemsida som heter www.kyrkomusik.se! Han som har den sidan hörde av sig för att han tyckte att flera av mina låtar passar att sjunga vid bröllop, dop och begravningar, och det har han ju rätt i. Det är ju en del kärlek, sorg och barn i min musik. Så nu finns sex av mina alster där, kompletta noter som man kan köpa hur enkelt som helst. Det tycker jag att ni ska tipsa folk om, om de inte vet vad de ska välja för musik vid sina olika ceremonier. Och det behöver ju inte vara ceremonier i kyrkor heller, det är bara att han som har hemsidan är kyrkomusiker, så för honom var nog hemsidenamnet ett rätt så givet val. Dessutom är det ju lättförståeligt. Ingen tvekan om vad det är saken gäller, så att säga.

Det var väl det. Nu ska jag ta tag i mitt liv.

2013/ 07/ 27

Min mamma dog i mars 2011 på Östersunds sjukhus. Hon hade cancer som hade spridit sig och den medförde värk av en sort som är omöjlig att föreställa sig, men som var olidlig att stå bredvid och se på, när man inget kunde göra. Men hon fick hjälp. Av sköterskor och läkare som gjorde sitt yttersta för att lindra och hjälpa, och som till slut lyckades hitta ett sätt så att min mamma under sina sista dagar i livet inte behövde lida mer än man redan gör när man ska lämna sin tillvaro, sina barn och alla andra man älskar alldeles för tidigt. Mamma hade även sköterskor som tittade till henne, och som fanns där för oss som stod med all vår kärlek och såg på när mammas liv försvann. Jag glömmer aldrig kvällssköterskan som kom och berättade att söndagen den 6:e mars nog var mammas sista dag. Hon var lugn och förstående men tydlig och inte för sentimental. Hon fanns där då och då för att se hur vi hade det, och hon gav oss precis lagom utrymme och tid både innan och efter att mamma somnade in. Att säga att hon var rätt person på rätt plats är en underdrift.

Men hon kunde bara vara rätt person på rätt plats för att sjukhuset och landstinget hon jobbade för tillät henne att vara det. Det vet jag. Det fanns tid och utrymme i hennes arbetspass att vara hos oss, att hinna med att se efter hur mamma och vi hade det. Att ens tänka på hur det kunde ha varit och hur det kanske skulle ha varit om mamma dött nu, eller i ett län där besparingarna slagit hårdare än de hade gjort då på Östersunds sjukhus, det gör mig alldeles illamående. Man kan tycka att man inte ska göra politik av så svåra stunder, men det är precis vad det är. För alla andra utom oss, vi som stod och satt och grät och höll varandras händer, så är det politik. Hur mycket tid en sköterska eller läkare har att lägga hos sin patient är politik. Det handlar om den skatt vi betalar, vad den går till och hur den får lov att användas. Och med den fart som vår välfärd demonteras, i den takt som sjukhus privatiseras och blir vinstberoende, så känner jag med er som ska stå vid era mammors sidor i framtiden, om inget görs snart som stoppar det här haveriet.

I september nästa år har vi vanliga en chans att göra något. Fram till dess har vi chansen varje dag att berätta för människor omkring oss vad vi tror på och vilket samhälle vi vill ha. Jag vill ha ett som har tid och råd att ta om mammor som ska dö och döttrar som sörjer.

Annat i kategorin: Kärlek, Livet, Politik, Sorg
Taggar: , , , , , ,
Kommenterer:5 Kommentarer
2013/ 07/ 07

Jag frågade min storasyster häromdagen om hon tror att det nånsin kommer sluta kännas tomt och ensamt mitt i alltihop, när man upplever nåt som man vill men inte kan berätta för mamma. Det trodde hon inte.

Mamma, jag har träffat världens finaste människa. Du hade älskat honom. Han är rolig, snäll, begåvad, smart och omtänksam. Så himla fin och bra på alla sätt som nån kan vara fin och bra på. Du hade älskat honom och han hade älskat dig. Och det känns tomt och ensamt ibland, att jag inte får ordna med en resa upp till Jämtland för oss två, så att ni ska kunna träffas. Att jag inte får vara lite nervös trots att jag vet att allt kommer gå bra. Att jag inte kommer få den där kramen av dig, det där leendet och bara få dela med dig hur stolt och glad jag är över att han vill vara min. Det känns lite tomt och lite ensamt.

Annat i kategorin: Kärlek, Livet, Sorg
Taggar: , , , ,
Kommenterer:2 Kommentarer
2013/ 06/ 23

Det här hörrni, det var en bra helg. Midsommar med fest och lekar och kärlek och vänner, och sen som grädden på moset två lediga dagar, något som inte hänt sen i början på maj. Och att dessa två dagar spenderades med han som jag är kär i dessutom! Sjukt bra.

Jag kan meddela att röstningen i P4 Toppen är avslutad, men eftersom de har sommaruppehåll nu så får vi inget besked förrän i slutet av augusti om hur det har gått! Lite trist men vi väntar ju förhoppningsvis på nåt gott iaf!

Innan jag somnar vill jag bara säga att det är fint, så fint, att få ett litet ögonblick med en människa som också förlorat någon nära, som lyssnat på Nangijala, och vill säga att den texten stämmer även för hennes sorg. Jag vet att jag har skrivit om liknande händelser tidigare, men det är lika stort för mig varje gång. Och att vi ser i varandras ögon hur ont det gör, hur mycket man egentligen skulle kunna, och vilja, säga om det, men inte riktigt kan för att det gör så himla ont, men att man ser att den andra vet. Att vi delar en känsla, även om våra förluster inte är exakt likadana. Det är vackert och smärtsamt och på nåt sätt värmande, att få vara nära någon annan som har ett liknande hål i sitt liv.

 

Annat i kategorin: Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , , , , , ,
Kommenterer: