NÃ¥gra saker:
1. Jag har fått en spelning i Stockholm! Den 18 december spelar jag på Stampen tillsammans med Klubb Vi! Superkul ska det bli!
2. Jag är innerligt trött på att det bara är mänmänmän överallt och är därför superglad över initiativet #tackanej, vilket är några män som tillsammans med bland annat Rättviseförmedlingen dragit igång en kampanj för att män i större utsträckning ska tacka nej till erbjudanden de får om att vara med i paneler och jurys, och påtala att platsen skulle kunna, och borde, gå till en kvinna istället. Några som borde göra den här kampanjen till sin är TV4, som konsekvent visar film på film på film på film om svenska vita poliser (i huvudsak män) som slåss och springer runt och spelar tuffa. Fy fan vad jävla tråkigt och förlegat.
3. Jag ska på träningsträff ikväll. Vilket är SATS audition, som de har för att kolla av träningsinstruktörer och vad de kan. Hoppas att de tycker att jag kan nåt, för det gör jag ju. Och jag skulle passa som instruktör hos dem. Håll en tumme, bitte.
4. Tillbaka till det här med män. Män, ni tar för mycket plats. (OBS ej alla, utan män som grupp.) Ni tar mitt benutrymme pÃ¥ bussen, mitt musikerutrymme pÃ¥ scener, mitt gÃ¥ngutrymme pÃ¥ gator. Och jag är inte bitter, för jag har liksom inte genen i mig att bli det, utan jag försöker göra nÃ¥got Ã¥t det istället, genom att bresa med mina ben sÃ¥ att mitt lÃ¥r snuddar sÃ¥där obekvämt vid männens. Och sÃ¥ fattar de först inte, men sÃ¥ flyttar de flesta sina ben lite till slut. Och jag försöker skicka min musik till folk som jag tror är bra att skicka den till. Och jag väjer inte när män kommer och gÃ¥r pÃ¥ gatan som att den vore deras och att jag borde flytta mig. Nej tack, du kan lika gärna flytta dig. Du som fÃ¥tt din förväntan om att livet är nÃ¥got som du bara fÃ¥r ta för dig av hur som helst utan att reflektera över hur det pÃ¥verkar andra, pÃ¥ samma ställe som du fick lära dig att slÃ¥ med det runda träet i brännboll, det som man slÃ¥r lÃ¥ngt och hÃ¥rt med, och inte ”tjej”-träet, som är platt och mycket sämre och som killar som använder blir mobbade för. Du kan flytta pÃ¥ dig när jag kommer och gÃ¥r pÃ¥ gatan, den är lika mycket min plats som din.
Det spelar ingen roll hur gott humör jag är på, börjar jag tänka på saken så dyker det alltid upp saker att vara arg över. Men som sagt, bitterhet är inget för mig. Kötta huvudet in i väggen tills jag dör i kampen för ett jämställt samhälle är mer jag. Hoppas jag inte dör i förtid av stresshjärta bara. Det vore synd.