Idag har jag suttit vid mitt köksbord och blundat med nån stilla liten tår på kinden och känt hur min mammas hand kändes i min då när hon var så liten och sjuk. Sett den framför mig, hur tunn och trött den var, och sett var pigmentfläckarna satt. Jag har känt hur sval hennes hud var, och len. Så len och mjuk. Och jag har känt hur hon klämde så svagt och så litet om min hand när hon såg hur ledsen jag var över att hon var sjuk och snart skulle försvinna från mig.
Mamma. Det är lättare nu men du fattas mig. Varje dag.