Ojojoj, den här bloggstackaren har varit ensam den senaste veckan… Livet har sÃ¥ att säga kommit emellan med allt det som jag gör förutom att släppa skiva! Men när vi ändÃ¥ är pÃ¥ det temat igen en liten sväng sÃ¥ vill jag säga tack till alla som lyssnat och hört av sig, jag blir sÃ¥ otroligt glad av era fina ord.
Men vad är det för liv som kommer emellan då? Jo tex att jag ju ibland spelar gamla goa visor för pensionärer som sjunger med i lite olika stor utsträckning. Det har jag gjort förra veckan. Mycket trevligt.
Och så tex att jag ju även håller på att utbilda mig till aerobicinstruktör, så i helgen har jag varit på tre dagars intensivutbildning där vi tränat och fejjat och stått i så jag var helt slut som människa efteråt.
Och så jobbar jag ju på ett vanligt jobb oxå, med barnen och sången och allt det där. Så där har jag ju oxå varit.
Idag har jag inte så mycket mer på hjärtat än att säga hej och förlåt, men jag hoppas att jag ska hinna och därmed oxå vilja skriva mera alldeles snart igen.
Innan vi säger tack och hej för idag bara: kom ihåg att den individualism vi lever i nu, med låga skatter, rut- och rotavdrag, försämring av a-kassan, utförsäljning av det offentliga och vinstuttag i tex vård, skola och omsorg, är politiska val som görs av den regering vi röstat fram. Vill vi inte ha det såhär kan vi rösta på andra partier nästa gång. Vi kan få ett samhälle med ett starkt socialt skyddsnät igen. Med högre skatter. Med större andel av våra pengar som går till det gemensamma och som ger fler möjlighet till åtminstone lite mer lika förutsättningar i tillvaron. Vi kan det. Det känns långt borta nu, men det går. Och då måste vi bestämma oss först för om vi tror på den sortens samhälle, och allra allra minst gå och rösta på ett parti som vi tror vill jobba för det.