Tänk om du inte hade dött. Jag vet att det är en så vemodig tanke, för den kan ju aldrig ta slut eller få nån slags riktning. Men jag tänker den ändå. Tänk om.

Du hade varit med när jag släppte min skiva.

Du hade varit så stolt över Ellinor, som är så begåvad att det nästan gör ont att se henne på scenen.

Du hade sagt nåt i stil med ”jag fattar inte hur man kan rita så det ser ut exakt som i verkligheten” när du såg Elins teckningar.

Du hade gett oss tre råd när vi inte riktigt vet vart vi ska i livet.

Du hade gett mig böcker som du läst ut, för att du tyckte att jag också skulle läsa dem.

Du hade älskat Saga och Elsa så mycket att det inte går att skriva ner. De är så fina mamma. Så fantastiskt fina.

Du hade kunnat hälsa på mig i Turkiet och bli brun som en pepparkaka.

Du hade varit med på min 30-årsfest förra året och du hade blivit så glad över att jag har så många underbara vänner.

Du hade gråtit på det bröllop jag hoppas att jag ska få ha nån dag.

Du hade bara funnits. Precis som vilken mamma som helst.

Älskade mamma, jag saknar dig.