Nu har det äntligen sjunkit in även hos mig, det som så många fina feminister och goda samhällsmedborgare redan vetat och försökt berätta i diverse blogginlägg, tweets och annat, men som jag har haft svårt att ta in eftersom jag varit indoktrinerad:

Bantning är opium för folket, och i synnerhet då kvinnor som grupp.

Det finns ingen gyllene vikt där man blir nöjd om man dragits in i hetsen, för dess själva funktion är att bryta ner en och skapa missnöje, ångest och förtvivlan. Alltså fastnar man i hjulet och kämpar mot ett helt samhällsmaskineri som unisont skriker ”Du duger inte!” Klart man tappar fokus på annat som är viktigt då. Klart man blir en mindre människa än vad man har potential att vara. Man är ju upptagen med att vara David mot världens största Goliat. Utan en chans att döda hen.

Sluta banta. Börja leva. Försök, försök, försök att trotsa samhällsnormen att du ska hata din kropp, och använd den energin till att leva istället. Jag vet att det är svårt, men försök. Det ska jag göra.