Tag Archive for "Ideal" - anjaerika
Arkivet


2014/ 01/ 10

Hösten 2001, när jag var 19 år, flyttade jag till London. Jag ville lära mig dansa, se nåt nytt och få prata engelska dagarna i ända, och slog ihop dessa tre intresseflugor till en och flyttade in hos en familj i sydvästra London som behövde en au pair. Och idag tänker jag på en tv-reklam som den brittiska matvarukedjan Sainsbury’s hade då, och som avslutades med deras slogan, läst av en ärtig, trevlig brittisk man:

”Every little counts!”

Så sant, så sant. Sainsbury’s sa det, snabbt och lätt 2001, efter varje kampanj om billigare mjölk, hundmat eller spraygrädde. Every little counts. Och jag tänker på det nu för att jag tänker på hur glad varenda liten like gör mig, när jag skriver statusuppdateringar, delar artiklar eller citerar någon som jag tycker har sagt något bra. Varje liten gillamarkering gör mig glad, för varenda en säger att någon har läst och tyckt mer eller mindre som jag. I och för sig befinner sig de flesta av dessa människor i ungefär samma sfärer som jag, och problemet med att inte nå de som verkligen behöver nås kvarstår. Men ändå. Jag har flera vänner som för några år sedan nog inte skulle ha gillat allt jag skriver (och jag skulle nog inte ha skrivit mycket av det då heller), men som nu gör det. Så även vi som är i samma lilla guldfiskskål och simmar runt påverkar varandra, och alla har ju något litet forum någonstans där man rör sig utanför sitt vanliga rum. Och då kanske det sprids lite, lite längre.

Rum, guldfiskskålar och sfärer. Och every little counts. Det är fredagsfeeling á la Erika det.

Annat i kategorin: Facebook, Feminism, Livet, Politik, Samhälle
Taggar: , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 10/ 10

Min vän Marie håller i kurser för småbarnsföräldrar. Kurserna heter ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två” och utgår från en bok med samma namn, och syftar så vitt jag har förstått till att ge en vidare bild av hur man kan och får vara som barn, och vad man som förälder kan göra för att undvika att ens barns levnadsutrymme ska begränsas av det kön hen har. Idag fick jag en notis om att en av hennes kurser startar idag kl 9.30. Precis innan jag såg det hade jag läst en text på politism.se, en text av och om en kvinna som blivit våldtagen och som sedan dess levt med skam och skuld över det hon utsatts för, och som dessutom helt tappat tilltron till män i och med övergreppet. Läs gärna texten, den är viktig.

Jag tänker att de här två sakerna, Maries kurser om att vidga synen på hur barn får och inte får vara, och att den här kvinnan blivit våldtagen och inte kan lita på män, hör ihop på ett sätt som är så oerhört viktigt att vi förstår och börjar agera efter. Vi fostras in i samhället, av samhället, (för tro inte för en sekund att du som förälder är ensam om att fostra ditt barn) till våra roller som män och kvinnor och dessförinnan flickor och pojkar. Vi får lära oss vad som är okej och inte, vilket är helt olika beroende på vilket kön man fötts med, och vi får tidigt lära oss var skulden placeras vid övertramp och övergrepp.

Pojkar får slåss. Pojkar får tävla. Pojkar får dra flickor i håret och jaga dem över skolgården. Flickor ska vara överens. Flickor ska prata med varandra. Flickor ska förstå att pojkarna egentligen är kära i dem när de blir jagade och dragna i håret. Och man kan bagatellisera det här. Men det är inte bagateller. Det är viktigt. Vilka vi är och blir formas delvis där. Att pojkar kommer undan med saker, att skulden läggs på flickorna redan där, det formar oss. Och om vi då kan få hundra möjligheter, andra alternativ för hur man kan vara som barn och människa, då skulle även det förändras. Då skulle kanske inte pojkar dra flickor i håret för de har fått lära sig att det finns andra sätt att visa sina känslor (om det nu är det det handlar om). Och flickor skulle först inte bli tillsagda att acceptera hårdragandet, och sedan, om det ändå skedde faktiskt veta att det här är inte okej, jag kan säga ifrån och säga till, och den som har gjort det här kommer få stå till svars för det.

Det är viktigt. Lika viktigt att flickor får vara stora, starka, snabba och arga som att pojkar får vara små, snälla, mjuka och mysiga. Att ge alla barn hundra möjligheter skulle leda till färre våldtäkter och våldsbrott, det är jag övertygad om. Heja Marie.

2013/ 09/ 30

Jag tittar på Malous Efter Tio. Fråga mig inte varför, men det gör jag. Där pratas det om hudcancer och hur det ökar. Så jag tänkte skriva lite om det. Och om att jag är dum i huvudet.

Jag har solat mycket solarium i mitt liv. Känt mig blek och ful när vintern kommit och då betalat nånstans mellan tjugo och åttio kronor per gång för att ligga i den där människogrillen en liten stund och sedan gå därifrån med en lätt bränna, tillsammans med den där ljumma, söta och lite lätt frånstötande huddoften som endast en fejkad solstrålestund kan skänka. Detta har jag gjort trots att jag vet att det är farligt. Trots att många i min släkt har eller har haft cancer av olika slag, trots att en så nära släkting som min pappas kusin dog av sin malignt melanom, som han fick som direkt följd av för mycket solande. Jag är alltså dum i huvudet.

Men jag är ju inte den enda. Inte för att detta på något sätt gör det hela bättre, men det är ändå ett fenomen. Vi är ganska många som är dumma i huvudet. Som solar solarium mot forskarnas ständiga råd och rön och mot bättre vetande.

Men det är ju inte bara vårt fel. Vi är dumma i huvudet för att samhället är dumt i huvudet. För att vi får veta att man är fräsch om man är brun, snygg om man är sådär rosigt solbränd, helst tillsammans med ett rufsigt strandhår (som vi alla vet tar ca 1,5 timme att locka och föna och spraya framför spegeln och inte alls uppstår av att spendera tid på nån strand) och härlig om man ser sådär trevligt osminkad ut (trots att ingen i världen som gör reklam för den looken är osminkad utan i allra högsta grad först spacklad, sedan photoshoppad). Detta är alltså ett till område där vi är indoktrinerade. Vi som strävar efter den där ”fräscha” looken, vi vill också ha en bränna som matchar. Dessutom är det ju så att man kan ju aldrig helt få se ut som de där snygga modellerna, man är ju alltid lite tjockare, har lite stripigare hår, kortare ögonfransar och färre fräscha fräknar som ligger på exakt rätt ställe på näsryggen och kindbenen. Men deras bränna kan man ju i alla fall få. Och eftersom vi bor i kalla norden så kan man under höst- vinter- och vårårstiderna endast skaffa den genom att resa till ett soligt land (dyrt) eller genom att ligga i en grill (oxå dyrt men billigare iaf). Så vi ligger i grillar. Vi är dumma i huvudet.

Men jag tänkte i alla fall med detta inlägg deklarera att jag för en tid sedan beslutade mig för att sluta vara dum i huvudet. Jag har ingen mamma längre, för hon dog i cancer. Min tremänning (syssling för er söderlänningar) på pappas sida har ingen pappa för han dog också i cancer. Cancern ligger och lurar i båda mina genpoler och jag vore ju en jävla idiot om jag bjöd in den på grillparty i min kropp. Ni borde oxå sluta sola solarium om ni gör det. Solarier borde förbjudas, men vi lever ju i valfria samhället så det lär ju aldrig hända. Men vi kan sluta använda dem, sluta visa våra unga att vi faller för trycket, sluta fortplanta idén att även vår hudton är något vi måste förändra för att vara rätt.

Det var det. Tack för mig.

 

Annat i kategorin: Cancer, Feminism, Livet, Samhälle, Sjukdom
Taggar: , , , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 09/ 05

Ni vet när man är 31 år gammal och ser sig som en tänkande, ifrågasättande varelse men inser att man först nu slagits av tanken att man får ha typ finnar utan att täcka över dem, fett på kroppen utan att ha ångest över det eller vilja få bort det, och att man kan behöva kämpa emot den instinktiva (ja, så stark är den) viljan att alltid vara snygg vad man än gör? Då tänker man att samhällsindoktrineringen är ganska stark och mäktig. Och då tänker man oxå att det finns annat att göra med sin tid än oroa sig för de här sakerna. Ska försöka så gott jag kan. Men det är fan inte lätt.

Annat i kategorin: Feminism, Patriarkatet, Politik
Taggar: , , , , ,
Kommenterer: