Imorse blev jag uppringd av Stefan på P4 Jämtland! Stefan jobbar med programmet P4 Jämtland Förmiddag, och ville höra om jag skulle tycka att det var ok om de spelar mina låtar. ”Hell yeah!” sa jag (fast inte i de orden, ty jag är inte en cool amerikan) och blev glad. Sen frågade han även om han kunde få intervjua mig under programmet, och så sa jag ”Hell yeah!” igen, fast även då i andra ordalag. Så imorgon bitti (fredagen den 13/9 alltså), strax efter kl 10, så kommer Stefan ringa mig, och vi kommer prata om saker jag ännu inte vet, men förmodar rör min musik och kanske lite grann mitt liv, vad vet man. Jag tycker att ni ska lyssna iaf. Bor man inte i Jämtland så kan man lyssna på internet. Väldigt fiffigt. Kolla vad glad jag är över detta:
Tjoho!! Det gick vägen hörrni! Jag kom med på P4 Toppen tack vare alla er som röstade, och hamnade dessutom på en härlig andraplats! Det hade jag inte väntat mig, men det känns otroligt roligt! Så himla spännande att sitta i bilen på väg hem från Stockholm i förmiddags och lyssna på programmet! Och så till slut så dök jag upp, näst högst upp på listan! Det här känns bra. Uppåt framåt! =)
Och om man inte vet vilken låt det är jag tävlar med, så är det den här. Och vill man rösta på mig för att jag ska få vara kvar på listan så gör man det genom att ringa 099-50132 och/eller genom att gå in på sr.se.
Nu ska jag sova, glad och nöjd och stolt.
Hej världen! Nu ni ska ni få höra. Jag har precis spelat för personalen på Nilson Sthlm, som har inspirationsdag med mingel, vin, musik och mat. Jag var musiken. Det var en helt ok spelning, jag spelade först en massa väl valda tolkningar av andra artisters låtar, sedan ett set med egen musik. Publiken var som man tänker sig på ett mingelparty där många känner varann men inte setts på länge, ganska ljummen med några få guldkorn som lyssnade och verkligen brydde sig om att jag var där. Men jag körde ändå. Jag tänkte va fan, jag är ju här, så jag kör. Och efter varje låt satt en liten, liten kille i baren och applåderade. Han var son till ägarinnan och en av två som drog igång applåder efter varje låt (den andra var Sara som fixat spelningen). Och så efter mitt andra set kom hon, ägarinnan, och bad om att få köpa en skiva, för att hennes son (som nu hade åkt hem och lagt sig) hade älskat mig. ”Mamma, jag ryser!” hade han sagt efter varje låt. Så hon köpte en skiva och sen tog jag mig ett välförtjänt glas rödvin för en röd liten Nilsondrinkbiljett. Och då. Då säger mamman, ägarinnan, att hon känner folk. Eller, inte hon, men hennes bror, och andra i hennes familj. De känner folk som hon tror kan och kanske vill hjälpa mig sprida min musik. Så nu känns det som att min tanke om att köra, oavsett hur mycket eller lite det verkar som att folk lyssnar, den är fan rätt. Man vet aldrig.
Och så dessutom. Så skrev en kvinna att jag är lik min mamma, på en bild jag la upp på fejjan innan giget. Det kan inte bli bättre just nu.
Inget är säkert, inget är mer än det var nyss, men jag vet att jag gör rätt i att spela min musik och harva mig fram.
För er som inte surfar runt sådär oerhört mycket här på min sida, men som ändå vill veta vad som händer i mitt musikaliska liv så vill jag berätta att jag precis har bekräftat en bokning med Musikens Hus i Göteborg och ska spela där den 16 oktober, i deras café, Hängmattan. Och om ni vill hålla koll på vad jag gör och när, så klicka här!
Det här hörrni, det var en bra helg. Midsommar med fest och lekar och kärlek och vänner, och sen som grädden på moset två lediga dagar, något som inte hänt sen i början på maj. Och att dessa två dagar spenderades med han som jag är kär i dessutom! Sjukt bra.
Jag kan meddela att röstningen i P4 Toppen är avslutad, men eftersom de har sommaruppehåll nu så får vi inget besked förrän i slutet av augusti om hur det har gått! Lite trist men vi väntar ju förhoppningsvis på nåt gott iaf!
Innan jag somnar vill jag bara säga att det är fint, så fint, att få ett litet ögonblick med en människa som också förlorat någon nära, som lyssnat på Nangijala, och vill säga att den texten stämmer även för hennes sorg. Jag vet att jag har skrivit om liknande händelser tidigare, men det är lika stort för mig varje gång. Och att vi ser i varandras ögon hur ont det gör, hur mycket man egentligen skulle kunna, och vilja, säga om det, men inte riktigt kan för att det gör så himla ont, men att man ser att den andra vet. Att vi delar en känsla, även om våra förluster inte är exakt likadana. Det är vackert och smärtsamt och på nåt sätt värmande, att få vara nära någon annan som har ett liknande hål i sitt liv.
Man kanske borde fokusera på en sak i taget, och i så fall skulle det ju just nu vara att ”Din” ska spelas i radio imorgon förmiddag. Men så fick jag ett mail ifrån en kvinna som mist sin sambo och sina barns pappa för några år sedan, och som ville berätta att mina ord i ”Nangijala” hjälpt henne och beskrivit exakt det hon känt och fortfarande känner. Och det är ju större än radiotid på nåt sätt. Eller i alla fall varmare. Tack fina människa för att du berättade det här för mig.
Nu är det nära! Idag är det onsdag kväll, sen kommer torsdagen, och sen kommer FREDAGEN DEN 14:E JUNI! Tänka sig! Och då kommer ju radiodebuten ske, det vet vi väl alla vid det här laget. Men så tänkte jag att det kanske finns nån stackare som inte har lyssnat in sig på låten, eller resten av skivan heller för den delen. Så här kommer en länk: anjaerika – istället för Bahamas. Är det så att ni bara vill lyssna på Din så finns det ju även under fliken ”lyssna” här på hemsidan. Valmöjligheterna är oändliga. Som sig bör i detta moderna Sverige vi bor i. (obs att jag egentligen är emot valfrihet i i princip alla fall utom just hur man vill lyssna på min musik, resten av samhället kunde gärna få vara ganska så valbefriat så att man kunde koncentrera sig på det viktiga i livet, tex att leva och ha hälsan och finna kärleken och så.)
Tack för mig, nu ska här sovas. Imorn är det genrep i parken. Fullt ös.
Man blir mer än lovligt uppspelt över att ens låt ska spelas i radio, det vill jag säga. I alla fall om man är jag. Och det är ju jag. Ni är många som undrar hur man kan rösta, och det gläder mig nåt alldeles oerhört, men än så länge har jag inget telefonnummer man ringer, utan allt jag vet är att jag kommer ha ett nummer man kan ringa från och med när programmet börjar, på fredag kl 11.03, och sex dagar framåt. Och att man även kan internetrösta. Då går man in på P4 Toppen på Sveriges Radio, och följer instruktionerna där! Det ska tydligen vara lätt som en plätt.
I mitt övriga liv är det full rulle, sista veckan med repetitioner på ALV nu, på söndag och måndag har vi premiär, och eftersom det är en nybyggd miljö är det även en VIP-kväll, och den är på lördag. Så då kör vi! Ska bli så kul att komma igång och spela inför publik, träffa alla barn och jobba med alla härliga människor. Jag har sån tur som får göra det här!
Dessutom har jag tur som har så många fina människor i mitt liv. Tänka sig. Att man får ha det så bra.
Godmorgon! Det är måndag och en ny vecka liksom kryper fram ur sitt skal. Och istället för att gemensamt i denna sal sjunga We shall overcome tycker jag att vi istället kan minnas min vän som trodde att textraden I miss you like crazy i 80-talshiten lydde I guess you like raisins. Så piggnar vi till! Och minns samtidigt att det är ju den här veckan jag tävlar i P4 Toppen! Fredag kl 11.03. P4 Jämtland.
Hej och hallå! Idag är det sex dagar kvar till min radiodebut! Har ingen info om telefonnummer och så än, men det jag vet är att man kan rösta en gång per telefon/ip-nummer. Skulle man alltså ha både en dator och tex en smartphone kan man alltså rösta totalt tre gånger, om man ringer in och sedan även internetröstar. Bara så ni vet liksom. Att så kan man göra. Nu ska jag gå och repa lite mera, man är ju en mångfacetterad kulturarbetare så att säga. Hej så länge.