”Vi är inte rasister!” säger SD. Tex mannen bredvid mig på SVT Debatt igår. Men då undrar jag, hur definierar ni rasism och rasister? Det ni säger är bl.a:
– Svensk kultur är bättre än andra kulturer.
– Invandring är en kostnad för landet som vi istället ska lägga på våra egna.
– Muslimer är en sämre sorts människor som skulle förstöra vårt land om för många fick bo här.
– Att blanda kulturer i för stor utsträckning är fel och farligt.
Vad är detta om inte rasism? Vad är rasism för er? Är det bara vitklädda män i luvor som bränner kors och mördar som är rasister?
Och – som tillägg.
– Vad är ”svensk kultur”? Vad är ursprungligen svenskt och vad har vi anammat från andra redan nu? Var drar vi gränsen för denna svenskhet?
– Invandring är en kostnad för samhället initialt men betalar sig i längden genom bl.a. skatteintäkter. Dessutom mäts inte människovärde i pengar, hur många som än numera har gått med på den problemformuleringen.
– Att tala om människor som tillhör en viss religion (eller ett visst ”folkslag”) som en homogen grupp är i sig själva definitionen av rasism. Er rädsla, er aversion mot muslimer är ogrundad och bör fråntas sin legitimitet som argument eftersom den är felaktig i grunden.
– Att blanda kulturer är inte fel, det är berikande och givande för samhället, och ni har ingen rätt att ta ”svensk kultur” som gisslan och hävda att den tillhör er. Den kultur jag lever i är min och jag delar den med vem jag vill.
Och till sist. Att vi människor ens fått för oss att vi får bestämma vem som får bo vart på denna jord är ett systemfel så stort att många inte ens ser att det är där det börjar. Men det är det. En landsgräns är en påhittad linje, det borde stå alla världens människor fritt att bosätta sig där de vill eller behöver, och när vi nu dessutom har en situation där ett antal länder är avsevärt mycket rikare än andra, och dessutom befriade från krig, så är det enda rätta att vi som kan hjälper de som har det svårare än oss.
Tack för mig.
Jag tror att ett annat samhälle är möjligt. Ett där människor är friare, löneskillnaderna mindre, konsten mer betydelsefull och den inre lyckan och möjligheten till avslappning måttet på hur bra det går för oss i våra liv. Jag tror på höga skatter och en stor och stark välfärd som alla får ta del av. En stor allmännytta med låga hyror, medborgarlön och sex timmars arbetsdag som standard. Jag tror på mer tid till att tänka fria tankar, vara med de en älskar eller bara vara för sig själv. Jag tror att vi rusar åt fel håll när vi ska maximera vinsterna och konsumtionen och jag tror att vi är många som känner så men känner oss för små för att kunna påverka något. Men minns att allt en gör och säger som någon människa hör eller ser, kan påverka hen. Stärka, hjälpa, inspirera och stötta. Så vi måste fortsätta säga vad vi tycker och kämpa för det vi tror på. Det är det enda sättet. Och så kan vi läsa den här forskaren som också tycker att vi ska jobba mindre. Tex.
God morgon! Nu nyss här var det nära att jag drogs över på den mörka sidan, tappade förståndet och all livsgnista. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Jag var alltså precis på gränsen till att bli insugen i ett hav av åsikter och kommentarer på en blogg, skrivna av rasistiska män som ser världen genom det nyckelhål de blev tilldelade vid födseln och sedan aldrig har vidgat sina vyer. Jag kommer inte länka till texten för den är skriven på en sida som har bland annat de här underrubrikerna: Feministsekten, Femsplaining, Genusdebatten och Lady Dahmer, men jag kan avslöja att själva blogginlägget handlade om att försvara Marcus Birro och hans uttalande ”Köper inte snacket om att ”religioner” är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.” Försvaret gällde i och för sig även att Birro blivit utsatt för en orimlig mängd hat och hot pga sitt uttalande, och det jag kan ge skribenten och övriga försvarare är att alla som ägnar sig åt hot på nätet är idioter och borde anmälas, så att näthat och -hot kan få ett stopp nån gång. Birro må ha åsikter som är koko, men han ska inte behöva ta emot dödshot för det. Men, låt mig återkomma lite till den här sidan, som nu försvarar honom. Mannen som driver bloggen är alltså så provocerad av bl.a. feminism att han skapat flera underrubriker för att hålla ordning på alla sina känslor och inlägg i frågan. Lady Dahmer (en feministisk bloggare som jag däremot mer än gärna länkar till) har alltså fått ett helt eget avsnitt, en så skrämmande och ond feminist är hon! Det är helt makalöst. Och visar att världen är ur led på många, många vis. Tur att jag drog mig ur och slutade läsa i tid, annars hade den här dagen varit helt förstörd.
En annan sak som visar att världen är ur led är att ordet FEMINISTISK rödmarkeras av wordpress stavningskontroll när jag skriver det. Det finns alltså inte i ordlistan. Vad fan är det för fasoner?
Hallå på er! Jädrar vad dålig jag har varit på att blogga det senaste halvåret! Det kanske blir så när man har fejjanprofil, fejjansida, instagram och så lite twitter på det. Det går liksom inte uppdatera på alla håll jämt. Och nu när jag satt och tänkte på det så kändes det som att jag skulle vara tvungen att skriva nåt så himla viktigt och stort eftersom pausen varit så lång. Så istället för att krysta fram nåt ikväll så tänker jag att Emma Watson får hålla tal i stället. Ni har kanske redan sett och hört det, men det är ett bra jäkla tal, värt att se igen. Och har ni inte sett det så är det dags nu. Om jämlikhet handlar det. Kolla kolla kolla här.
Ok, det har varit val. Och jag känner att jag liksom måste skriva om det, fast att alla ni som läser denna blogg redan vet det, vet hur det gick, och antagligen även vet hur jag känner inför det. Så jag skriver lite kort. Såhär känner jag:
JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! FEMINISTISKT INITIATIV KOM IN!!!!!!
HELVETES JÄVLA SKIT!!!! SVERIGEDEMOKRATERNA KOM OCKSÅ IN!!!!!
Ungefär så. Plus att många andra länder i Europa också röstade åt helvete så det kommer sitta både rasister, fascister och nazister i en salig blandning i parlamentet. Så det är ju åt skogen alltsammans. Men F! kom in, Soraya Post kommer också vara där, mitt ibland alla dessa världsfrånvända, rädda människor, och hon kommer jobba för att sprida en mer öppen syn på människan i den här unionen som vi är med i. Och hon kommer ha sällskap av miljöpartister, vänsterpartister och sossar, som på ett eller flera plan delar hennes och F!’s visioner, och självfallet även sällskap av övriga svenska partier, (SD exkluderat givetvis), som ju också vill jobba för ett mer tolerant Europa, även om tillvägagångssätten och åsikterna om hur det bäst görs, kanske går isär mer med Allianspartierna än de gör med de rödgröna. Och jag tycker ju att de röd/grön/rosa tillvägagångssätten är de som bör tillämpas. Men som sagt, det här vet ju redan ni. Och jag.
Och jag är så glad att F! kommit in i Europaparlamentet. Ett feministiskt parti, ett med en ny slags analys på agendan, har tågat in i en maktkorridor. Hoppas hoppas att det här gör att rörelsen fortsätter framåt inför riksdagsvalet i höst också, så att vi kan få vara med och påverka på hemmaplan också.
Yo! Jag är i Vimmerby! Här är det vår och soligt och jag repar i Katthult som vanligt förstås på dagarna och pratar om att krossa patriarkatet på kvällarna. Gott liv.
Mindre gott är att Sverige är fullt av nazister som hissar flaggor med hakkors på (tex här i Vimmerby i helgen tydligen) och det måste ju få ett slut. Alla måste säga nej och stopp så ofta de kan. Och uppfostra sina barn med kärlek och omtanke om andra människor. Och ha tillräckligt med pengar och socialt trygg tillvaro för att kunna ge barnen trygghet. Då kommer det ordna sig på sikt tror jag. Så varsågoda att börja i valfri ände för att skapa detta samhälle. Förslagsvis går mäktiga politiker först så hakar vi andra på. Men i brist på det så får vi börja gräva där vi står. Kör hårt!
Hallå! Jag har stora nyheter! Nyheter som jag har gått och burit på ett tag och som äntligen får komma ut:
JAG ÄR MED PÅ F!’S VALSKIVA!!!
Det känns så himla roligt att få vara med på en skiva med så många grymma artister och få vara med och bidra till den feministiska politikens genomslag i Sverige! Det är nu det händer, bland annat med hjälp av det här!
Tjoho!
Hej på er! Det var ett tag sen nu. Igen. Sorry för det! Till mitt försvar så har jag en massa halvskrivna inlägg som jag inte har hunnit färdigt när jag hållit på med dem, så jag har tänkt på er, jag har tänkt blogga, men jag har, som så ofta nu på sistone, inte riktigt haft tid. Hur folk som Blondinbella lyckas blogga trettio gånger om dagen övergår mitt förstånd. Men, hur som helst. Här är jag nu, och jag vill egentligen bara säga att jag är så tacksam för all pepp jag får för mitt feministiska arbete! Jag vet att det egentligen inte är mycket, jag är inte särskilt bildad på ämnet ännu, och jag delar väl rätt ofta bara ut rallasvingar som vem som helst med feministisk kompass skulle kunna dela ut, men jag får mycket uppmuntran, och det gör mig glad. Kanske är det så att folk behöver de där rallarsvingarna som avstamp in i sina egna feministkamper, vad vet jag.
Till exempel så delade jag en bild i helgen, en väldigt snyggt formulerad tanke kring varför vi ska säga feminism och inte jämställdhet om det som faktiskt är feminism, och den har delats FEMHUNDRAFEMTIOFEM GÅNGER på fyra dagar. Och ni kanske är social media-äss som får femtiotusen likes på allt och tycker att femhundra delningar inte är nåt, men för mig är det rekord. Det är den typen av rekord som gör att jag måste gå in på bilden varje dag nu för att se hur det går för den, för antalet växer och växer och växer. Och bilden, ja den ser ut såhär:
Man kan se bredvid den gråklädda personen att hon som gjort bilden har en hemsida som heter lilija.com, och där kan man gå in och se mer av hennes grejer. Så jäkla smart och snyggt gjort!
Så mycket mer än så har jag inte att säga idag. Mer än en sak kanske. Om ni har tips på ställen jag borde spela på till hösten, med min föreställning, så hör av er! Jag vill spela hur mycket som helst och ska försöka fylla hösten till bredden!
Ha det gött hörrni, nu ska jag snart spela för pensionärer.
ps. Vi samlade in 6500 spänn till F! på F!ESTA! Tjoho! ds.
Denna morgon är jag så fylld av feministisk tillförsikt! Det händer nu. Om femtio år kommer jag berätta för mina barnbarn om hur 2014 var året då F! kom in i riksdagen för första gången och vi på allvar började en samhällsförändring för att se alla människor, oavsett biologiskt och upplevt kön, härkomst, funktionalitet och klasstillhörighet som fullvärdiga medborgare. Då vi fick upp på agendan att kvinnor är i runda slängar hälften av befolkningen och exakt lika mycket människor som män. Och året då jag äntligen kände mig lika hemma i politiken som när jag var 10 år och pappa berättade vad solidaritet var och att det fanns partier som jobbade för det, och partier som inte jobbade för det och jag direkt visste vilka slags partier jag ville skulle få bestämma. 2014 är året, känner ni det?
Hej och välkomna till Erika skådar sin navel en stund pga konstnärlig ångest och ett liv levt i patriarkatet.
Idag, för bara en liten stund sedan, har jag delat ett blogginlägg på fejjan, skrivet av Genusfotografen. Jag delade det med den här texten:
Genusfotografen är briljant som vanligt. Det är inte världen vi lever i. Jag blir så trött och ledsen att det på riktigt värker i min bröstkorg av det här. Men nu ska jag gå och repa på min enkvinnasföreställning där jag kommer stå på en scen och prata och sjunga om mitt liv i 60 minuter i sträck. Välkomna på premiär på 2Lång den 23 februari kl 18. Jag behövs. (Det gör även genusfotografen.)
Problemet som uppstår är dock att trots att jag tycker att jag måste skriva såhär, för det är sanningen, och min föreställning behövs och det är viktigt att jag kan ta den plats som jag tycker att kvinnor ska få ta, och vara rättframma om det, så mår jag i efterhand lite dåligt över att uttrycka mig så. Jag sitter liksom i en sax mittemellan det jag tror kanske är Jante och antifeministiska Jante, som ju, surprise surprise, är ännu större än vanliga Jante. Och jag hatar själva ordet Jante, men det får duga i det här sammanhanget. Jag sitter fast mellan att jag måste ta mer plats än jag vågar och vad samhället vill ge mig, och att känna motstånd mot att göra det, dels för att de flesta som kommer läsa mitt inlägg på fejjan nog redan håller med mig, och dels för att jag är en produkt av ett patriarkat som absolut inte vill ge mig den här platsen och har lyckats implementera det på bästa möjliga vis, nämligen genom att få mig själv att tro att jag inte borde göra det. Som nåt slags jävla Matrix/Hunger games IRL.
Faktum kvarstår. Genusfotografen gör ett bra jobb. Årets sexist 2013-inlägget visar på hur otroligt mycket vi behöver en förändring i världen, och jag är en människa som vill förändra. Alltså måste jag göra det jag vill men inte riktigt vågar alltid. Och skryta om det på vägen så att det hörs att jag kommer nu. Och. Jag har även ångest över att min föreställning kanske blir dålig, och så har jag skrutit om den i förväg och skrikit ut att jag behövs, men va fan. Jag tror inte att den blir dålig, och blir den det så får jag väl göra en ny.