Idag har jag haft 12 barn i först drop in-verksamhet, vilket betyder att man pysslar och fikar och sånt, sen i musikalverkstad, vilket betyder att man dansar och sjunger. Och nu är jag kanske den tröttaste människan i världshistorien om jag själv får gissa litegrann. Dra åt skogen vad 12 ungar kan hålla låda! De pratar, springer, skriker, sjunger, står på huvudet, knuffas, retas, slåss, leker och klär ut sig på en och samma gång, allihopa, samtidigt. Och de flesta av dem lyssnar ju när man säger till dem att de ska sluta med sina diverse aktiviteter och istället göra det som vi egentligen ska göra, men de lyssnar ju aldrig alla samtidigt. Det är ju alltid nån som inte hör för att den just nu ligger på golvet och gör bakåtkullerbyttor, och så fort man får den att lyssna så är det nån annan som visar vad den har i örat för den bredvid, och när den är klar med det och med på tåget så måste nån kissa och nån annan tycker att det är dags för en lekpaus. Trots detta har vi målat fantastiska teckningar, en superfin liten fruktsallad har tillverkats (eller ja, hackats då) och ätits, och vi har dansat och sjungit. Men nu vill jag sova i tre dygn. Tur att det här bara ska hända en gång i veckan. Annars vettefan hur det skulle gå. Men. Känslan när 12 ungar sjunger en sång och gör en dans som man koreograferat till sången, den är ju ganska oslagbar. Gud vad söta de är. Precis då i alla fall.