Nu har en vän till mig blivit utsatt för sexuellt ofredande. I kollektivtrafiken i Göteborg, en helt vanlig jävla dag, mitt på dagen, på en full buss. En jävla jävel till man har juckat mot hennes kropp tills han fick stånd och sen smitit när hon upptäckte vad han gjorde och reagerade chockat. För inte så länge sedan hörde jag om en tjej som blivit utnyttjad när hon sov. Jag själv har vid ett tillfälle i mitt liv vaknat av att en man (som sov över hos mig) gned sig mot mig och sa ”titta vad du har gjort med mig” och tryckte min fot mot sin kuk, och vid ett annat tillfälle blivit utsatt för ett närmande från en äldre släkting. Och gemensamt för allt det här är att det är män som utfört handlingarna och kvinnor som känt skam efteråt. Jag hatar att vårt samhälle är uppbyggt så att offer för sexuella övergrepp och ofredanden känner skam och skuld. Jag hatar att män får lära sig att de får ta sig friheter, att de får göra saker mot andras vilja och att de inte får lära sig vad samtycke är, vad det är att känna in och känna av en annan människa, och jag hatar dessutom att det sexuella i dessa handlingar gör att det är svårt att skilja på brott och sex, så att det blir kallat för sexbrott, när det egentligen inte alls har något att göra med det som är sex mellan (oftast) två människor, det som är fint och på alla inblandades villkor. För det är inte samma sak. Ett nytt ord borde uppfinnas för det sexuella våldet, så att det inte blandas ihop med frivilliga sexuella handlingar. Och en ny jävla samhällsordning MÅSTE uppfinnas nu, så att kvinnor en gång för alla kan få bli fria från sexuella ofredanden, sexuellt våld och hot om sexuellt våld. Det är en skam att det inte redan är utrotat.

(Och – givetvis finns det män som lärt sig exakt vad som är vad och som vet hur man beter sig, men att vissa män inte gjort det utgör ett ständigt hot mot kvinnors frihet i samhället.)

(Och – givetvis ska allt sexuellt våld utrotas, inte bara mäns mot kvinnor.)

(Och – än idag känner jag skam och oro för att skriva offentligt att en äldre släkting en gång gjort närmanden mot mig, för att jag är rädd för vad folk ska säga och tro. Världen är fan sjuk. Och jag måste få skriva det, säga det, berätta det. Jag tänker ju för fan på det än idag trots att det var 15 år sen nu. Du som gjorde det, jag hoppas att du också skäms än idag och är glad att jag vågade visa att jag inte tyckte om det du gjorde. För det var fan inte ok, hur lite det än var och hur tidigt jag än stoppade det. Du gjorde fel och jag kan aldrig se på dig utan att minnas och äcklas. Det har du gjort mot mig. Bara så du vet.)