Rätt som det är blir man glad över att man dels följer Feministiskt initiativ på fejjan, och dels är dagledig, som det så fint kallas när man är arbetslös/i starta-eget-tagen/jobbar på oregelbunda tider (alla tre stämmer på mig) för då får man chansen att återigen ratta in TV4 när Malou sätter igång! Och idag är det inte Leif som ska prata om sin bok utan att se Malou i ögonen, idag är det GUDRUN SCHYMAN som gästar programmet!!! Hurra för att jag får titta på det här. Gudrun, henne skulle vi ha som statsminister alltså. Vilken kvinna. Jag älskar att titta på klippet där hon sågar Jimmie Åkesson (som man för övrigt kan hitta på youtube genom att googla ”Gudrun Schyman äger Jimmie Åkesson)
Jag vill citera Gudrun lite, eftersom hon är fantastisk. Angående våld mot kvinnor, i Sverige och globalt:
”Det är ett gigantiskt säkerhetspolitiskt problem som inget politiskt parti tar upp på den politiska agendan på ett riktigt sätt!”
Word Gudrun. Word word word. Du är så jävla bra.
Taggar: Feminism, Frihet, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism, Sverigedemokraterna
Kommenterer:2 Kommentarer
Jag tänker mig att Leif GW Persson säkert är en bra person. Han gör ett gediget arbete på sitt område och har slitit hårt för att komma till den plats han nu befinner sig på.
Men fy fan vad tråkig han är. Jag har tydligen fastnat lite i Malous morgonprogram, vilket jag snarast måste ändra på, men nu är det så att jag sitter här och tittar idag igen. Och Leif är gäst. Han halvligger i hennes soffa, tittar henne knappt i ögonen, har ett tonfall som både är ointresserat och arrogant och han pratar om sig själv på ett rätt så pompöst sätt. Varför är han där? Varför får han det här utrymmet? Det finns inte en kvinna i världen som skulle kunna ta sig till den position han innehar i mediesverige, om hon hade det här sättet, den här tonen.
Malou ställde nån fråga här nyss, om att han har sålt så mycket böcker och att han fått hjälp av sin pappa som liten, med hjälp av bra skola och nån slags knuff framåt, och jag kom på mig själv med att önska att hon skulle säga nåt i stil med:
”Vad planerar du att göra för att lyfta fram kvinnor med liknande drömmar som de du hade, nu när du sitter på sån makt?”
Men det frågade hon ju såklart inte. Men tänk om. Tänk om vi kunde flytta fokus till att fler saker kunde handla om hur vi ska lyfta kvinnor i samhället. Det vore nåt det.
Idag blir det rörigt. För jag är ledsen och upprörd och stressad över sakers tillstånd. Rädd för framtiden och samtiden. Förtvivlad.
Aldrig mer sa vi. Om detta må vi berätta. Sa vi. Vi får aldrig glömma. Sa vi. Då, när sex miljoner judar mördats, och (hundra?)-tusentals homosexuella och transpersoner fängslats, torterats, kastrerats eller mördats, när många med kommunistiska värderingar mött samma öde, ja då när alla som ansågs vara av en sämre människosort än heterosexuella arier, om de nu ännu var i livet, fått sitt människovärde nedvärderat, och då när kriget till slut tog slut så sa vi ALDRIG MER.
Vi sa det, men vi menade det tydligen inte. För nu händer det igen. HBTQ-personer förföljs, torteras och mördas i Ryssland (och många andra länder!), greker som inte är infödda eller som står upp för antifascistiska åsikter mördas, Ungern klubbar igenom lagar att den som är hemlös nu bryter mot lagen (det är alltså OLAGLIGT att vara hemlös, i syfte att ”städa upp”) och här i Sverige har ett riksdagsparti presskonferens och visar upp siffror på hur mycket pengar Sverige skulle spara på att inte ta in fler invandrare.
Jag mår illa, jag gråter och jag känner mig liten på jorden och obetydlig. Jag vill skrika och hoppa och protestera och bara sätta ner foten och säga att NU FÅR DET VARA NOG. Men vad hjälper det? Vad ska vi göra? Var ska vi börja? Min politiska depression är förhoppningsvis kortvarig, men just idag känner jag mig så uppgiven, rädd och ledsen. Snälla, snälla, snälla, kan vi inte se människan? Vi måste kunna vrida tillbaka eller vrida fram, bara inte vara här och nu där omedmänskligheten får styra världen.
Alla måste få finnas. Alla måste respekteras. Alla måste få rätt att leva sina liv. Jag begriper inte hur vi som värld kan tillåta att det är på nåt annat sätt. Jag begriper det inte. Och jag gråter i min litenhet på jorden.
Jag tittar på Malous Efter Tio. Fråga mig inte varför, men det gör jag. Där pratas det om hudcancer och hur det ökar. Så jag tänkte skriva lite om det. Och om att jag är dum i huvudet.
Jag har solat mycket solarium i mitt liv. Känt mig blek och ful när vintern kommit och då betalat nånstans mellan tjugo och åttio kronor per gång för att ligga i den där människogrillen en liten stund och sedan gå därifrån med en lätt bränna, tillsammans med den där ljumma, söta och lite lätt frånstötande huddoften som endast en fejkad solstrålestund kan skänka. Detta har jag gjort trots att jag vet att det är farligt. Trots att många i min släkt har eller har haft cancer av olika slag, trots att en så nära släkting som min pappas kusin dog av sin malignt melanom, som han fick som direkt följd av för mycket solande. Jag är alltså dum i huvudet.
Men jag är ju inte den enda. Inte för att detta på något sätt gör det hela bättre, men det är ändå ett fenomen. Vi är ganska många som är dumma i huvudet. Som solar solarium mot forskarnas ständiga råd och rön och mot bättre vetande.
Men det är ju inte bara vårt fel. Vi är dumma i huvudet för att samhället är dumt i huvudet. För att vi får veta att man är fräsch om man är brun, snygg om man är sådär rosigt solbränd, helst tillsammans med ett rufsigt strandhår (som vi alla vet tar ca 1,5 timme att locka och föna och spraya framför spegeln och inte alls uppstår av att spendera tid på nån strand) och härlig om man ser sådär trevligt osminkad ut (trots att ingen i världen som gör reklam för den looken är osminkad utan i allra högsta grad först spacklad, sedan photoshoppad). Detta är alltså ett till område där vi är indoktrinerade. Vi som strävar efter den där ”fräscha” looken, vi vill också ha en bränna som matchar. Dessutom är det ju så att man kan ju aldrig helt få se ut som de där snygga modellerna, man är ju alltid lite tjockare, har lite stripigare hår, kortare ögonfransar och färre fräscha fräknar som ligger på exakt rätt ställe på näsryggen och kindbenen. Men deras bränna kan man ju i alla fall få. Och eftersom vi bor i kalla norden så kan man under höst- vinter- och vårårstiderna endast skaffa den genom att resa till ett soligt land (dyrt) eller genom att ligga i en grill (oxå dyrt men billigare iaf). Så vi ligger i grillar. Vi är dumma i huvudet.
Men jag tänkte i alla fall med detta inlägg deklarera att jag för en tid sedan beslutade mig för att sluta vara dum i huvudet. Jag har ingen mamma längre, för hon dog i cancer. Min tremänning (syssling för er söderlänningar) på pappas sida har ingen pappa för han dog också i cancer. Cancern ligger och lurar i båda mina genpoler och jag vore ju en jävla idiot om jag bjöd in den på grillparty i min kropp. Ni borde oxå sluta sola solarium om ni gör det. Solarier borde förbjudas, men vi lever ju i valfria samhället så det lär ju aldrig hända. Men vi kan sluta använda dem, sluta visa våra unga att vi faller för trycket, sluta fortplanta idén att även vår hudton är något vi måste förändra för att vara rätt.
Det var det. Tack för mig.
Hurra vad jag älskar alla er som håller med mig, hejar på mig och oxå vill ha förändring i samhället!
Hälften av tiden av mitt liv (känns det som) spenderar jag numera med att tänka på om jag kanske ska läsa genusvetenskap nån termin och förkovra mig i hur samhället kan bli mera jämställt, så att det jag skriver och tycker och tänker kan göra mer än att skrapa på ytan och vara ”Upp till kamp!”-utrop, så vi får väl se om det blir av snart eller längre fram kanske. Men så länge så tänker jag att det duger ju faktiskt att vara en sån som i alla fall säger nej och stopp och halt när man tycker att nåt är fel, och berätta hur man tycker att det ska vara istället. Det är alltid bättre än att säga inget alls i alla fall.
Tjo så länge.
Hej världen! Alla vuxna människor som har en hjärna som går att tänka med vet att det finns människor i alla olika samhällsgrupper och könsuppdelningar som utövar våld mot andra. Det finns kvinnor som slår barn, det finns barn som slår andra barn, det finns män som slår män och det finns alldeles säkert transor som slår bögar oxå.
MEN DET ÄR INTE DET VI PRATAR OM NÄR VI PRATAR OM ATT STOPPA MÄNS VÅLD MOT KVINNOR!
För då pratar vi om just det. Mäns våld mot kvinnor. Inget annat. Då pratar vi om ett utbrett våld som systematiskt förstör livet inte bara för de kvinnor som blivit utsatta, eller bara gäller de män som utövar detta våld mot kvinnor. Utan det påverkar ALLA kvinnor och ALLA män eftersom ALLA kvinnor tvingas leva under hotet att de någon gång kan bli attackerade av en man, och därför måste vara beredda på att ALLA män kan vara våldsutövare. Och det påverkar alla män på så sätt att de tvingas leva med vetskapen att så länge denna kultur lever kvar så kommer kvinnor vara rädda för dem, oavsett om de aldrig gjort en fluga förnär.
Missförstå mig rätt, det finns även systematiska förtryck av andra samhällsgrupper, förtryck som påverkar dessa gruppers liv precis lika mycket. Men nu, precis nu, handlade det om mäns våld mot kvinnor. Och i just den diskussionen behöver vi inte ta upp att det även finns annat våld. För mäns våld mot kvinnor är ett tillräckligt stort ämne i sig, det behöver inte blandas ut. Mäns våld mot kvinnor är ett gigantiskt samhällsproblem, och den som istället vill prata om att ”kvinnor också kan vara våldsamma” eller i synnerhet ”det finns kvinnor som slår män också” bör vara tyst, läsa lite statistik och sen, om hen vill, starta en stor eller liten kampanj för att ÄVEN kvinnors våldsamheter bör minska. Men inte innan ALLA kvinnor i HELA VÄRLDEN är befriande från hotet om våld från MÄN.
Detta är mina åsikter, som jag är väl medveten om att jag uttrycker som att de är sanningar. Men det är för att jag tycker att de är det. Jag undanbeder mig kommentarer som ”kan inte bara alla sluta utöva våld” ”kvinnor våldtar män oxå!” osv. Vill man skriva en sån kommentar så kan man börja med att läsa mitt inlägg från början igen, och vill man sen fortfarande skriva den kommentaren så kan man göra det på sin egen blogg eller status eller twitter eller instagramma en bild om att allt våld är fel. Det här inlägget handlar om mäns våld mot kvinnor och att det måste upphöra.
Jag är så jävla trött på att leva mitt liv i förtryck. Och då är jag ändå en vit arbetar/medelklasskvinna. Jag har det så jävla bra jämfört med så många andra. Men just därför, för att jag har det så bra och lever ett liv som tex innehåller tid att sitta och tänka och tycka och skriva om sånt här, så måste jag göra det. Alldeles för många lever liv utan dessa privilegier. Det måste vi ändra på.
Taggar: Feminism, Frihet, Mäns våld mot kvinnor, Patriarkatet, Politik, Våld
Kommenterer:2 Kommentarer
Nu har det äntligen sjunkit in även hos mig, det som så många fina feminister och goda samhällsmedborgare redan vetat och försökt berätta i diverse blogginlägg, tweets och annat, men som jag har haft svårt att ta in eftersom jag varit indoktrinerad:
Bantning är opium för folket, och i synnerhet då kvinnor som grupp.
Det finns ingen gyllene vikt där man blir nöjd om man dragits in i hetsen, för dess själva funktion är att bryta ner en och skapa missnöje, ångest och förtvivlan. Alltså fastnar man i hjulet och kämpar mot ett helt samhällsmaskineri som unisont skriker ”Du duger inte!” Klart man tappar fokus på annat som är viktigt då. Klart man blir en mindre människa än vad man har potential att vara. Man är ju upptagen med att vara David mot världens största Goliat. Utan en chans att döda hen.
Sluta banta. Börja leva. Försök, försök, försök att trotsa samhällsnormen att du ska hata din kropp, och använd den energin till att leva istället. Jag vet att det är svårt, men försök. Det ska jag göra.
Jag ska säga er, att ibland slår det mig att jag faktiskt är fantastisk. Att det är fantastiskt att jag är där jag är i mitt liv, gör det jag gör och jobbar dag för dag för att komma ännu närmare mitt mål. Jag vet inte om det låter förmätet, men så får det vara i så fall.
Min mamma dog. Sen dog min pappa. Och jag blev så trasig och full av sorg att jag knappt ens kommer ihåg vad som hände i mitt liv under det första året. Och ändå. Tog jag tag i det, gick och pratade med någon om min sorg, blev än mer besluten om att min musik måste få komma ut på skiva, trots att skivbolaget som först ville hjälpa mig släppa den inte hade tid att vänta ut min sorgeprocess utan tyckte att jag skulle söka mig någon annanstans. Trots att jag och mina systrar helt plötsligt var föräldralösa, hade ett hus vi inte ville ha, badade i papper om att min pappa hade levt ett jättetrassligt liv, som vi var tvungna att ta hand om och försöka få nån ordning på.
Trots att min mamma, som var en av de närmaste människorna i mitt liv, inte längre fanns.
Hade jag sett någon annan resa sig på det sättet jag har gjort hade jag knappt fattat hur det var möjligt. Och ibland måste man se sig själv utifrån och klappa sig själv på axeln precis så mycket som man förtjänar. Det är faktiskt helt fantastiskt att resa sig starkare och mer målmedveten efter det trauma jag gick igenom.
Jag vet inte vad jag vill säga med det här, mer än att det är vad jag tänker på idag, och att jag är stolt över mig själv, att jag har klarat det här och tar kraft ur det som hänt istället för att brytas ner av det.
Taggar: Dagens tankar, Döden, istället för Bahamas, Livet, Mamma, Minnen, Pappa, Skivsläpp, Sorg, Tacksamhet
Kommenterer:7 Kommentarer
Gomôra! Nu är det måndag och jag försöker arbeta upp modet att åka till Arbetsförmedlingen för att fråga hur man gör för att söka nåt slags starta eget-bidrag. Jag har ju lite svårt att komma till skott med såna saker, men jag tänker att nu är det dags. Så jag ska försöka få en tid med min handläggare där, som förhoppningsvis kan hjälpa mig framåt!
Men, det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Det jag tänkte skriva om var ju att numera finns noter till flera av mina låtar på en hemsida som heter www.kyrkomusik.se! Han som har den sidan hörde av sig för att han tyckte att flera av mina låtar passar att sjunga vid bröllop, dop och begravningar, och det har han ju rätt i. Det är ju en del kärlek, sorg och barn i min musik. Så nu finns sex av mina alster där, kompletta noter som man kan köpa hur enkelt som helst. Det tycker jag att ni ska tipsa folk om, om de inte vet vad de ska välja för musik vid sina olika ceremonier. Och det behöver ju inte vara ceremonier i kyrkor heller, det är bara att han som har hemsidan är kyrkomusiker, så för honom var nog hemsidenamnet ett rätt så givet val. Dessutom är det ju lättförståeligt. Ingen tvekan om vad det är saken gäller, så att säga.
Det var väl det. Nu ska jag ta tag i mitt liv.
Taggar: Barn, Begravning, Begravningsmusik, Bröllop, Bröllopsmusik, Döden, Dop, Dopmusik, istället för Bahamas, Kärlek, Kyrkomusik, Livet, Mamma, Minnen, Musik, Noter, Pappa, Sorg
Kommenterer:
Imorse blev jag uppringd av Stefan på P4 Jämtland! Stefan jobbar med programmet P4 Jämtland Förmiddag, och ville höra om jag skulle tycka att det var ok om de spelar mina låtar. ”Hell yeah!” sa jag (fast inte i de orden, ty jag är inte en cool amerikan) och blev glad. Sen frågade han även om han kunde få intervjua mig under programmet, och så sa jag ”Hell yeah!” igen, fast även då i andra ordalag. Så imorgon bitti (fredagen den 13/9 alltså), strax efter kl 10, så kommer Stefan ringa mig, och vi kommer prata om saker jag ännu inte vet, men förmodar rör min musik och kanske lite grann mitt liv, vad vet man. Jag tycker att ni ska lyssna iaf. Bor man inte i Jämtland så kan man lyssna på internet. Väldigt fiffigt. Kolla vad glad jag är över detta:
Taggar: istället för Bahamas, Musik, P4, P4 Jämtland Förmiddag, Radio, SR, Sveriges Radio
Kommenterer:1 Kommentar