Ni vet när man är 31 år gammal och ser sig som en tänkande, ifrågasättande varelse men inser att man först nu slagits av tanken att man får ha typ finnar utan att täcka över dem, fett på kroppen utan att ha ångest över det eller vilja få bort det, och att man kan behöva kämpa emot den instinktiva (ja, så stark är den) viljan att alltid vara snygg vad man än gör? Då tänker man att samhällsindoktrineringen är ganska stark och mäktig. Och då tänker man oxå att det finns annat att göra med sin tid än oroa sig för de här sakerna. Ska försöka så gott jag kan. Men det är fan inte lätt.
Den här sommaren har min vän Rebecka, som jag även jobbat med, många gånger citerat en mening jag sa mitt i natten i våras, efter en festkväll där vi hade pratat mycket om politik, feminism och kvinnor. Meningen lydde ungefär: ”feminism handlar om att alla ska få ligga med vem de vill, när de vill, utan att nån annan jävel bryr sig om det!” Vi har skrattat åt att jag var så uppeldad och åt att det liksom är komiskt att jag uttryckte så starkt att det är själva kärnan. Men fan vet om man inte ibland har sina klaraste ögonblick då, mitt i natten när munnen och hjärnan har gått i ett i några timmar och man inte censurerar sig själv så hårt. För även om det inte är det hela, det finns mycket mer att kämpa för när det gäller feminismen, så är det jävligt viktigt. Alla ska (med samtycke, självfallet) få ligga med vem de vill, när de vill, utan att nån annan jävel dömer dem för det.
Och alla ska även läsa det här, som behandlar ämnet och skriver mycket bättre än vad jag kan om det.
Så. Det var allt för idag.
(utom att man fortfarande kan rösta på mig i P4 Toppen då såklart. 099-50132 eller på sr.se)
Tjoho!! Det gick vägen hörrni! Jag kom med på P4 Toppen tack vare alla er som röstade, och hamnade dessutom på en härlig andraplats! Det hade jag inte väntat mig, men det känns otroligt roligt! Så himla spännande att sitta i bilen på väg hem från Stockholm i förmiddags och lyssna på programmet! Och så till slut så dök jag upp, näst högst upp på listan! Det här känns bra. Uppåt framåt! =)
Och om man inte vet vilken låt det är jag tävlar med, så är det den här. Och vill man rösta på mig för att jag ska få vara kvar på listan så gör man det genom att ringa 099-50132 och/eller genom att gå in på sr.se.
Nu ska jag sova, glad och nöjd och stolt.
Hej världen! Nu ni ska ni få höra. Jag har precis spelat för personalen på Nilson Sthlm, som har inspirationsdag med mingel, vin, musik och mat. Jag var musiken. Det var en helt ok spelning, jag spelade först en massa väl valda tolkningar av andra artisters låtar, sedan ett set med egen musik. Publiken var som man tänker sig på ett mingelparty där många känner varann men inte setts på länge, ganska ljummen med några få guldkorn som lyssnade och verkligen brydde sig om att jag var där. Men jag körde ändå. Jag tänkte va fan, jag är ju här, så jag kör. Och efter varje låt satt en liten, liten kille i baren och applåderade. Han var son till ägarinnan och en av två som drog igång applåder efter varje låt (den andra var Sara som fixat spelningen). Och så efter mitt andra set kom hon, ägarinnan, och bad om att få köpa en skiva, för att hennes son (som nu hade åkt hem och lagt sig) hade älskat mig. ”Mamma, jag ryser!” hade han sagt efter varje låt. Så hon köpte en skiva och sen tog jag mig ett välförtjänt glas rödvin för en röd liten Nilsondrinkbiljett. Och då. Då säger mamman, ägarinnan, att hon känner folk. Eller, inte hon, men hennes bror, och andra i hennes familj. De känner folk som hon tror kan och kanske vill hjälpa mig sprida min musik. Så nu känns det som att min tanke om att köra, oavsett hur mycket eller lite det verkar som att folk lyssnar, den är fan rätt. Man vet aldrig.
Och så dessutom. Så skrev en kvinna att jag är lik min mamma, på en bild jag la upp på fejjan innan giget. Det kan inte bli bättre just nu.
Inget är säkert, inget är mer än det var nyss, men jag vet att jag gör rätt i att spela min musik och harva mig fram.
För er som inte surfar runt sådär oerhört mycket här på min sida, men som ändå vill veta vad som händer i mitt musikaliska liv så vill jag berätta att jag precis har bekräftat en bokning med Musikens Hus i Göteborg och ska spela där den 16 oktober, i deras café, Hängmattan. Och om ni vill hålla koll på vad jag gör och när, så klicka här!
Hej det var länge sen jag bloggade men idag har jag bara en sak att säga och det är att alla i världen men framförallt Sverige som ska vara ett sånt jävla föregångsland borde ha fattat grejen med feminism och att vi behöver det och att alla måste jobba tillsammans jag vill inte ha fler första samtal om saken jag vill ha det hundratusende samtalet som går ut på att nu lever vi som jämlikar nu fungerar världen som den ska nu är patriarkatet störtat änteligen.
Jag vet inte om det kommer göra nån skillnad men jag måste försöka i alla fall. Borde även maila Reinfeldt och gänget men har inte kommit mig för än. Såhär långt har jag i alla fall kommit än så länge i min brevväxling med Linda på Svenska Olympiska Kommittén:
—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Erika Svensson
Skickat: den 23 juli 2013 22:45
Till: Info
Ämne: OS i Ryssland
Hej Olympiska kommittén!
Jag är en inte alltför sportintresserad person, vilket antagligen är anledningen till att jag inte nåtts av informationen att Ryssland är värdland för OS 2014 förrän nu. Och jag vill då ställa frågan:
Hur planerar ni att hantera det faktum att Ryssland är ett homofobiskt land med lagar som kränker och inskränker på hbtq-personers rättigheter? Finns det någon plan från olympiska kommitténs sida att protestera mot denna ovärdiga behandling av människor? Vilka råd kommer ni ge de av era aktiva som är hbtq-personer?
Jag förutsätter att ni är en organisation som fokuserar på mänskliga rättigheter och alla människors lika värde och är därför nyfiken på hur ni tänker.
Jag är även intresserad av att få mer information, om ni har någon sådan, om hur detta hanteras internationellt inom idrotten och om andra länder har handlingsplaner samt om ni kommer gå samman för att protestera mot det som försiggår i Ryssland.
Tacksam för svar.
Med vänliga hälsningar
Erika Svensson, Göteborg
25 jul 2013 kl. 09:24 skrev ”Info”
Hej Erika,
Tack för ditt mail.
Vi är medvetna om att det finns förhållanden i Ryssland som inte motsvarar krav på mänskliga rättigheter.
Att påvisa dessa förhållanden är ett uppdrag för våra medier.
Att påverka dem är en fråga för våra politiker.
SOK har som princip att delta i OS om inte FN beslutat om sanktioner mot ett värdland.
När det gäller vad som sker internationellt så har vi fått detta svar av den Internationella Olympiska Kommittén:
-The International Olympic Committee is clear that sport is a human right and should be available to all regardless of race, sex or sexual orientation. The Games themselves should be open to all, free of discrimination, and that applies to spectators, officials, media and of course athletes. We would oppose in the strongest terms any move that would jeopardise this principle.
-As you know, this legislation has just been passed into law and it remains to seen whether and how it will be implemented, particularly as regards the Games in Sochi. As a sporting organization, what we can do is to continue to work to ensure that the Games can take place without discrimination against athletes, officials, spectators and the media. To that end, the IOC has received assurances from the highest level of government in Russia that the legislation will not affect those attending or taking part in the Games.
Mvh
Linda Sandgren
Linda Sandgren
Sveriges Olympiska Kommitté
Sofiatornet, Olympiastadion
114 33 STOCKHOLM
Hemsida: www.sok.se
OLYMPISK KALENDER
2013, 14-19 juli | Ungdoms-OS, EYOF Utrecht
2014, 7-23 februari | Vinter-OS Sotji
2014, 16-28 augusti | Världsungdoms-OS, YOG Nanjing
2016, 5-21 augusti | Sommar-OS Rio
Hej igen Linda!
Tack för ditt svar. Jag förstår att du är en person i denna stora organisation och kanske inte kan påverka så mycket enbart med egen kraft. Men jag tycker inte att det SOK eller IOK gör är tillräckligt. Jag anser inte att världen kan se på när Ryssland håller i ett OS för att ”man inte vet hur lagarna kommer implementeras”. Det är fegt och historielöst att gömma sig bakom att lagen är ny och ännu inte tillämpad.
Det är även fegt att hänvisa till att det är mediers och politikers ansvar att reagera mot orättvisor. Det är alla människors ansvar att arbeta för ett bättre och öppnare samhälle, i synnerhet när vi är så många som är överens om att just det som sker i Ryssland (och många andra länder) är oacceptabelt.
Att Ryssland lovar att inga atleter ska komma till skada eller åtalas under själva spelen är att betrakta som ett skämt, eftersom den mening som gömmer sig bakom det löftet är: ”före och efter spelen gör vi som vi vill”, och att acceptera dessa spelregler från Ryssland är att godkänna detta.
Jag förstår och tycker liksom du att våra politiker måste jobba för att Sverige inte deltar i detta OS, och för att det inte går av stapeln i Ryssland över huvud taget. Men det är alla människors ansvar att verka där de kan, med de medel de kan. Och så vitt jag kan förstå innehar SOK ett visst mått av makt som det vore en skam om ni inte utnyttjade.
Avslutningsvis rekommenderar jag er på SOK att läsa detta öppna brev: http://www.stephenfry.com/2013/08/07/an-open-letter-to-david-cameron-and-the-ioc/
Tack för din tid.
Mvh
Erika Svensson
God morgon alla! Idag tycker jag att ni ska läsa om mig och min skiva i Östersundsposten.
Min mamma dog i mars 2011 på Östersunds sjukhus. Hon hade cancer som hade spridit sig och den medförde värk av en sort som är omöjlig att föreställa sig, men som var olidlig att stå bredvid och se på, när man inget kunde göra. Men hon fick hjälp. Av sköterskor och läkare som gjorde sitt yttersta för att lindra och hjälpa, och som till slut lyckades hitta ett sätt så att min mamma under sina sista dagar i livet inte behövde lida mer än man redan gör när man ska lämna sin tillvaro, sina barn och alla andra man älskar alldeles för tidigt. Mamma hade även sköterskor som tittade till henne, och som fanns där för oss som stod med all vår kärlek och såg på när mammas liv försvann. Jag glömmer aldrig kvällssköterskan som kom och berättade att söndagen den 6:e mars nog var mammas sista dag. Hon var lugn och förstående men tydlig och inte för sentimental. Hon fanns där då och då för att se hur vi hade det, och hon gav oss precis lagom utrymme och tid både innan och efter att mamma somnade in. Att säga att hon var rätt person på rätt plats är en underdrift.
Men hon kunde bara vara rätt person på rätt plats för att sjukhuset och landstinget hon jobbade för tillät henne att vara det. Det vet jag. Det fanns tid och utrymme i hennes arbetspass att vara hos oss, att hinna med att se efter hur mamma och vi hade det. Att ens tänka på hur det kunde ha varit och hur det kanske skulle ha varit om mamma dött nu, eller i ett län där besparingarna slagit hårdare än de hade gjort då på Östersunds sjukhus, det gör mig alldeles illamående. Man kan tycka att man inte ska göra politik av så svåra stunder, men det är precis vad det är. För alla andra utom oss, vi som stod och satt och grät och höll varandras händer, så är det politik. Hur mycket tid en sköterska eller läkare har att lägga hos sin patient är politik. Det handlar om den skatt vi betalar, vad den går till och hur den får lov att användas. Och med den fart som vår välfärd demonteras, i den takt som sjukhus privatiseras och blir vinstberoende, så känner jag med er som ska stå vid era mammors sidor i framtiden, om inget görs snart som stoppar det här haveriet.
I september nästa år har vi vanliga en chans att göra något. Fram till dess har vi chansen varje dag att berätta för människor omkring oss vad vi tror på och vilket samhälle vi vill ha. Jag vill ha ett som har tid och råd att ta om mammor som ska dö och döttrar som sörjer.
Jag frågade min storasyster häromdagen om hon tror att det nånsin kommer sluta kännas tomt och ensamt mitt i alltihop, när man upplever nåt som man vill men inte kan berätta för mamma. Det trodde hon inte.
Mamma, jag har träffat världens finaste människa. Du hade älskat honom. Han är rolig, snäll, begåvad, smart och omtänksam. Så himla fin och bra på alla sätt som nån kan vara fin och bra på. Du hade älskat honom och han hade älskat dig. Och det känns tomt och ensamt ibland, att jag inte får ordna med en resa upp till Jämtland för oss två, så att ni ska kunna träffas. Att jag inte får vara lite nervös trots att jag vet att allt kommer gå bra. Att jag inte kommer få den där kramen av dig, det där leendet och bara få dela med dig hur stolt och glad jag är över att han vill vara min. Det känns lite tomt och lite ensamt.