Men snälla nån, det verkar som att jag helt har glömt att blogga om min kanske roligaste bokning hittills! Den 16 augusti kl 12.00 spelar jag nämligen på Göteborgs Kulturkalas!!! Scenen heter Kanaltorget och så vitt jag vet ligger den vid Göteborgsoperan. Jag hoppas innerligt att vi kommer ses där, för jag ska sjunga för allt vad jag är värd!
Taggar: anjaerika, Göteborg, göteborgs kulturkalas, istället för Bahamas, iställetförbahamas, kulturkalaset, Musik, Spelning
Kommenterer:
Åh, jag sålde precis en skiva till en person som ville köpa den för att ta med till vänner som nyss förlorat sin 17-åriga dotter i leukemi.. Så otroligt ledsamt. Helt obegripligt att en så ung människa bara kan bli sjuk och dö helt plötsligt. Livet är inte rättvist. Inte rättvist alls.
Läser lite på cancerfondens hemsida om sorgbearbetning, och den här meningen dyker upp:
”Många tycker i all välmening att man ska försöka gå vidare. Men man vill inte glömma en kär person.”
Och så är det. Exakt så är det. Jag har inte upplevt att människor velat att jag ska ”gå vidare” på det sättet, utan de allra flesta jag pratade med och pratar med är öppna för allt jag sa och säger. Men mening nummer två. Man vill inte glömma en kär person.
Jag minns så tydligt känslan av att vilja att tiden skulle gå så att det inte längre skulle göra så fruktansvärt ont att mamma var död, men samtidigt skräcken i att tiden skulle gå, för för varje dag som gick blev hennes död mer verklig, nästan som att det blev mer sant ju längre tiden gick. Och jag ville ju inte det. Jag vill det fortfarande inte, men den känslan kan man ju inte leva i hur länge som helst eller hur mycket som helst. Den är så ofruktbar på nåt sätt och jag är så maktlös inför det. Hon är ju död. Och nu är jag så tacksam över att tiden faktiskt har gått och läkt ihop mig så pass mycket att jag kan prata om min mamma som den människa hon var, inte bara som den döda människa hon nu är. Jag kan minnas henne, prata om henne på ett levande sätt och låta henne vara en del av min vardag trots att hon inte lever. Och det är fint. Det är fint att hon lever i mig, för att jag låter henne vara med mig i allt. Sen ibland brister det för att det är fruktansvärt sorgligt att jag måste minnas henne istället för att ha henne, men då kan jag oftast låta det brista, för jag läker ihop snabbare nu också. Jag vet att när jag gråter så gör jag det inte så länge, utan jag måste bara få känna det en stund.
Tänk mamma, så mycket kärlek jag har till dig. Du får vara hur död du vill, jag älskar dig ändå.
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här, men jag tror på nåt sätt att döden är en jättekälla till liv.
Att döden kraschade min tillvaro för några år sedan är åtminstone en av anledningarna till att jag nu för tiden lever livet till fullo så mycket som jag bara kan, och även till att jag uppskattar livet så innerligt mycket. Jag vet hur det känns att sitta mitt i döden, liksom. Och därför känner jag livet så otroligt mycket också. Det och att jag såklart är och alltid har varit en levnadsglad människa. Men det är mer nu. Jag älskar verkligen livet, och jag kommer så tydligt ihåg hur jag och mina systrar bestämde oss för att välja livet, verkligen, verkligen leva, då när döden var som närmast. Det är som att det mest levande livet och döden ligger alldeles intill varann i känsloregistret och när man drabbas av stor sorg kan man antingen hamna i, eller välja, döden, eller så väljer man livet. Och jag väljer livet. Varje dag väljer jag livet, och är så tacksam för det.
Det låter lite som hallelujah-moments, men det här är det allra bästa med att vara jag, så jag ville dela med mig av det. Det här livet kan vara det enda liv jag får. Jag vill leva leva leva.
Taggar: Dagens tankar, Döden, Kärlek, Livet, Sorg, Tacksamhet
Kommenterer:
Ok, det har varit val. Och jag känner att jag liksom måste skriva om det, fast att alla ni som läser denna blogg redan vet det, vet hur det gick, och antagligen även vet hur jag känner inför det. Så jag skriver lite kort. Såhär känner jag:
JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! FEMINISTISKT INITIATIV KOM IN!!!!!!
HELVETES JÄVLA SKIT!!!! SVERIGEDEMOKRATERNA KOM OCKSÅ IN!!!!!
Ungefär så. Plus att många andra länder i Europa också röstade åt helvete så det kommer sitta både rasister, fascister och nazister i en salig blandning i parlamentet. Så det är ju åt skogen alltsammans. Men F! kom in, Soraya Post kommer också vara där, mitt ibland alla dessa världsfrånvända, rädda människor, och hon kommer jobba för att sprida en mer öppen syn på människan i den här unionen som vi är med i. Och hon kommer ha sällskap av miljöpartister, vänsterpartister och sossar, som på ett eller flera plan delar hennes och F!’s visioner, och självfallet även sällskap av övriga svenska partier, (SD exkluderat givetvis), som ju också vill jobba för ett mer tolerant Europa, även om tillvägagångssätten och åsikterna om hur det bäst görs, kanske går isär mer med Allianspartierna än de gör med de rödgröna. Och jag tycker ju att de röd/grön/rosa tillvägagångssätten är de som bör tillämpas. Men som sagt, det här vet ju redan ni. Och jag.
Och jag är så glad att F! kommit in i Europaparlamentet. Ett feministiskt parti, ett med en ny slags analys på agendan, har tågat in i en maktkorridor. Hoppas hoppas att det här gör att rörelsen fortsätter framåt inför riksdagsvalet i höst också, så att vi kan få vara med och påverka på hemmaplan också.
Taggar: Det feministiska genombrottet, EU-parlamentet, EU-val, f!, Feministiskt initiaitv, Politik, Rösta rosa, Samhälle, SD, Ta plats, Val
Kommenterer:
Hallå! Jag har ju glömt berätta att jag har blivit invald i styrelsen för Music Against Violence! Det känns kul!
(Har även glömt blogga om att vi har haft premiär, att jag älskar mitt jobb, min kille och livet och att det börjar trilla in lite bokningar inför hösten, förresten.)
Livet livet, hörrni!
Taggar: ALV, Astrid Lindgrens Värld, Barnteater, istället för Bahamas, Jobb, Music Against Violence, teater
Kommenterer:
Jag vill skriva ett brev till Lina Baldenäs. Men jag hittar inte någon adress eller mailadress på internet, kanske för att hon är journalist och då kan det vara vanskligt med offentlig mailadress, eller kanske för att jag är dålig på att leta. Men jag hittar inte och vill skriva nu, så jag skriver det här.
Lina Baldenäs är en 33-årig kvinna som är mamma till tre små barn, har en man som hon älskar och som skriver krönikor i Expressen. Och snart ska hon dö i cancer. Trettiotre år gammal ska hon lämna sitt liv och sin familj, sina vänner, sin tillvaro.
Och Lina, jag vet inte hur det känns, för jag är inte och har aldrig varit nära min egen död. Men jag vet hur det är när ens mamma dör för tidigt, av den där jävla sjukdomen. Jag var varken 7, 5 eller 3, utan 29 år gammal när min mamma dog, och det är ju inte alls samma sak, men ändå så är det det på nåt vis. För ens mamma är ju alltid ens mamma. Ens enda mamma som man vill ha kvar. Och som vill vara kvar hos en. Som vill se en bli äldre, träffa alla de barnbarn hon kanske kommer få, gråta på ens bröllop och bara sitta och lösa korsord med en, en mörk oktoberkväll. Och så får hon inte det för att cancern säger nej.
Och Lina, dina barn kommer minnas dig. Även om de är små, även om det kanske är svårt för dem att förstå exakt vad som händer. Det här vet du säkert redan, men jag vill säga det ändå, för att jag känner det så mycket just nu. De kommer minnas dig och älska dig i hela sina liv, för du är deras mamma. Du kommer alltid vara en stor del av dem, det tar din död inte bort.
Jag är så ledsen för din och dina näras skull, att du inte får fortsätta leva så länge som du borde få. Jag önskar dig styrka och lugn den sista tiden du får, och jag önskar din familj och dina nära någon eller några att hålla om, och möjligheten att ta ett andetag i taget både innan och efter din död, när allting känns för stort och för svårt.
Varma hälsningar
Erika Svensson
Jag saknar min mamma. Det är så sorgligt att hon inte lever. Det kommer alltid vara sorgligt, och det kommer alltid göra mig ledsen. Hon finns inte fast hon borde få finnas. Älskade lilla mamma.
Yo! Jag är i Vimmerby! Här är det vår och soligt och jag repar i Katthult som vanligt förstås på dagarna och pratar om att krossa patriarkatet på kvällarna. Gott liv.
Mindre gott är att Sverige är fullt av nazister som hissar flaggor med hakkors på (tex här i Vimmerby i helgen tydligen) och det måste ju få ett slut. Alla måste säga nej och stopp så ofta de kan. Och uppfostra sina barn med kärlek och omtanke om andra människor. Och ha tillräckligt med pengar och socialt trygg tillvaro för att kunna ge barnen trygghet. Då kommer det ordna sig på sikt tror jag. Så varsågoda att börja i valfri ände för att skapa detta samhälle. Förslagsvis går mäktiga politiker först så hakar vi andra på. Men i brist på det så får vi börja gräva där vi står. Kör hårt!
Taggar: Antirasism, nazism, Politik, Rasism, Samhälle
Kommenterer:
Hallå! Jag har stora nyheter! Nyheter som jag har gått och burit på ett tag och som äntligen får komma ut:
JAG ÄR MED PÅ F!’S VALSKIVA!!!
Det känns så himla roligt att få vara med på en skiva med så många grymma artister och få vara med och bidra till den feministiska politikens genomslag i Sverige! Det är nu det händer, bland annat med hjälp av det här!
Tjoho!
Taggar: Antirasism, F! 2014, Faktum, Feminism, Feministiskt initiativ, Gudrun Schyman, Media, Musik, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Skivsläpp, Val 2014, Valskiva
Kommenterer: